Det är någon typ av spindling. Ingen matsvamp.

Ser med sina vackert blåaktiga skivor ut som klubbspindelskivling (=klubbspindling), Cortinarius varius. Ingen matsvamp.

Hej.

TACK för svaren!

Fråga - har alla spindelskivlingar “skägg” (spindelväv, hylle) på fot och eller hattkant?

Fråga 2 - Spindelskivling anges vara förväxlingssvamp till blåmusseron.

Ja, blåmusseron påstås ha vita sporer, spindelskivling bruna, så de går
relativt lätt att skilja åt, även oavsett hylle (spindelvävskant, främst som jag
förstår det, på unga exemplar).

Nu, min fråga - Spindelskivling har doft liknande den hos musseroner - en relativt god doft liknande bränt gummi. God doft, trots detta? Ja, jag tycker så.

Så, min fråga blir då - Är spindelskivling (eller andra spindlingar) ätbar(a), och om så; hur god? Är den /de måttligt eller omåttligt hälsovådlig/giftig?

(Med måttligt menar jag “svampen bör inte ätas me än ca ett par gånger per år. Med giftig menar jag “svampen ger illamående, spykänsla, hjärtklappning, andningsbesvär, osv (akuta reaktioner”.) (*)

p.s. Jag är mycket tacksam för alla bra och noggranna svar som givits mig, på ställda frågor. Ja, hur annars bygga kunskap, om närhet till mykolog ej finns? Så, TACK! d.s.

(*) Frågan ställd med anledning av bl.a. svampar på detta foto - Så vitt jag förstår sotvaxskivlingar. Inger A. anger på svampguiden 2012 (http://svampguiden.com/forum/visa/226534) att sotvaxing anges innehålla antabusliknande ämnen, varför intag tillsammans med alkohol avrådes från.

Nej, jag dricker inte, mer än nästan för litet, så blir inte oroad av Ingers info. MEN, min egen smak&känsla säger mig, så här; “Den här svampen är ovanligt god, ja faktiskt läcker! Men, det finns någonting hos dess smak som “varnar” mig. Ja, som jag tar det, en uppmaning att inte äta för mycket, eller för ofta, av svampen? Jag tänker då, att jag inte ska äta sotvaxing mera än ~ 2-3 gånger/år, så mycket tar jag hänsyn till mitt känslo- & smaksinne.

Ja, som syns vill jag anse, att det förmodligen finns svampar, som är av mycket bra smak, men med vilka man bör iakttaga viss försiktighet, vid förtäring. Ja, jämför gärna med alkohol. Några glas vin i veckan anses närmast nyttigt, hög konsumtion inte så.

Ja, jag känner att sotvaxingarna på bilden kan passa som exempel, till min fråga beträffande musseron/ätlig. Ty, denna rubrik leder till tankar om spindelskivling, vilken svamp ofta mäls som giftig, och detta till trots så mycket liknar blåmusseron, också till viss del vad avser doft? Så, vem kan vara säker på att spindelskivling är giftig, eller rekommenderad bara till måttlig förtäring. Och vem kan väl vara säker på, hur mycket sotvaxskivling man kan äta, innan vi finner negativa effekter?

L

Spindelskivling och spindling är synonymer.

Ja, dt har “skägg”, men det kan vara otydligt och/eller försvinna i varierande grad, så avsaknad av detsamma är inget säkert tecken på att det inte är en spindelskivling.

Två av våra farligaste giftsvampar är spindlingar. Deras gift skadar njurarna, så man bör inte äta dem alls.
http://svampguiden.com/giftsvampar/lista/

Det finns giftiga spindelskivling och det finns oätliga spindelskivlingar. Men de som klassas som oätliga kan mycket väl innnehålla giftet de också, det är nog inte alltid utforskat.

Det finns, vad jag vet, en enda art som betraklas som ätlig och den är mycket god. Rimskivling, tidigare kallad rynkad tofsskivling. Man visste inte förrän nyligen att det är en spindelskivling, därav namnbytet. T.o.m. den menar en del att man bör låta bli, just därför att spindelskivlingar är ett så farligt och osäkert släkte.
http://svampguiden.com/art/visa/rozites_caperatus

Förstår inte riktigt ditt intresse för att äta potentiellt väldigt farliga svampar när det finns så mycket annat!

Hej Mumrik.

Tack, för info!

Mitt intresse för potentiellt farliga svampar - jämför alkohol. Alkohol dödar, vid intagande av större promille, än ca 4. Hur många svampar, är så giftiga? Inte alla, förmodas det.

Så, när jag smakat av svamp, har jag hittat ca 4-5 st. som är riktigt goda, och anses helt ätliga. Favoritlistan, ser ut så här:

1. Blomkålssvamp (svår att göra ren, men underbar smak).
2. Svart trumpetsvamp (åts för så länge sedan - sällsynt - att jag bara minns att den har underbar smak)
2. Gul kantarell (underbar svamp!)
3. Sammetssopp (som vanligt stekt, med smör, salt&pappar;, stuvad ej lika bra).
4. Blodriska (mycket god stekt med smör, salt&peppar;). Tyvärr nästan altid larvangripen.

Ja, det var de riktigt goda, helt ätliga, svampar, jag kan plocka ur minnet. Kvar finns ett antal tusen, varav åtminstone ett antal, borde vara delikata - lika bra som de jag här räknat upp.

Svampar som är mycket, mycket goda, men bör ätas med försiktighet:

5. Biskopsmössa (i stort sett underbar smak).
6. Sotvaxskivling (nästan bättre än biskopsmössa, och jag tänker inte äta den oftare, än jag dricker mig onykter, vilket aldrig inträffar, mer än mycket måttligt ca 0.5 promille räcker, för mig, ett par gånger per år. Och det är också lika många gånger/år, som jag kan tänka mig äta sotvaxing, eller biskopsmössa.
7. Stolt fjällskivling. Svampen anges av alla (?), som helt ätlig. Jag påstår, att den är ungefär lika måttligt ogiftig, som t.ex. biskopsmössa.

Svampar som har mycket goda kvaliteter, men saknar tillräckligt läcker (full) smak:

8. Trattkantarell - en underbar svamp, men med för tunn (ibland stötande mot vattnig) smak. Jag tar tacksamt emot tips, på hur bygga/hjälpa upp, smaken hos denna mycket praktiska (lätt att hitta, god men inte mycket god, att äta) svamp.
9. Blek taggsvamp - den svamp som har mest underbar konsistens (jämför vattenkastanj, “nästan”). Svampen har i sig själv för svag smak, men blir “nästan” underbar, blandad med kryddsvamp, läs gärna gul kantarell.
10. Rökslöjskivling - jag provade svampen för första gång, i går, stekt med margarin, salt&peppar; och sedan nedvänd i en stuvning av typ bechamel (ett sätt att äta svamp som jag mycket tycker om). Ja, svampstuvningen placerades sedan i 2 st. crepes (pannkakor). Omdöme om svampen - god men inte delikat. Smak finns, men en del nyanser saknas, för “full pott”.

Ja, det fick räcka, för tillfället, av svampar som jag lärt mig tycka om, till sin smak.

Jag har plockat ett antal sillkremlor, vilken svamp anses läcker. Dessa får vänta på sin “dom” ett tag. Detta då jag har för mycket annan svamp att ta hand om, just nu.

Jag bifogar foto på en av favoriterna, ett relativt rejält fång med trattkantareller. Visst är det underbart, att denna svamp finns! Ja, och visst vore det ännu bättre, om någon kunde visa mig, på ännu klokare sätt att äta “trattisar”, än på vis jag beskriver, under avsnitt rökslöjskivling.

Än en gång, tack för både Din givna info, samt också Din fråga.

Avslutningsvis, en gång till - av de ca 4500 olika arter av svamp, som i Sverige växer - nämnda bara de som är av tillräcklig storlek att vara möjliga till föda, men också för uppnående av detta antal, indelade rätt så noggrant, i olika familjer - av dessa ca 4500 olika familjer (färre arter, “bara ca 700, sägs det mig), borde flera kunna räknas upp, som mycket delikata/mycket goda, än bara ca 10.

Ja, tryffel kan hittas, i Sverige, men jag har inte hittat den, så den räknas inte, för mig. Ja, det finns flera kremlor, som anses delikata. Jag tar inte heller med dessa, detta då jag ännu inte hunnit smaka dem. Sillkremlan har fördelen, att den är både (sägs det), delikat, samt dessutom lätt att identifiera. Ja, därav mitt val, att när jag fick chansen, börja med den (bland kremlorna).

L

Hej igen, Mumrik.

Jag glömde bort en mycket god svamp - Charlakansröd vaxskivling. Ja, länge sedan den åts, men god var den!

L

Din indelning är lite konstig. T.ex. är inte stolt fjällskivling och sotvaxskivling giftiga alls.

Du måste skilja på gift och gift. Man kan äta en liten bit vit flugsvamp utan att dö - men överdoserar man så är det ajöss. En del gifter dödar, andra förstör vävnader i kroppen, t.ex. njurar. Livslång dialys är inte jättelajbans. Andra har neurologisk påverkan. Andra igen ger dig en natt på toaletten.

Jag chansar ibland, men bara med den sista guppen svampar, de som innehåller ämnen som är mag- och tarmretande. Är t.ex. väldigt förtjust i gul fingersvamp (som inte längre rekommenderas p.g.a. förväxlingsrisk). De händer att jag inte kan hålla mig. Äter en matsked första dan. Går det bra så blir det en rejäl svampmacka nästa dag och resten åker i frysen. Hittills här det gått bra. Men allt jag riskerar är några timmars illamående och kanske diarré.

Jag chanser inte med svampar ur de andra grupperna eller svampar jag inte är 100 på som har förväxlingssvampar i nån av de grupperna.

Upp till dig. Det är ditt liv. Jag är rädd om mitt. ;-)

Hej.

Ja, det sägs så. Sotvaxskivling anses liksom stolt fjällskivling, både läcker och helt giftfri. Jag håller helt med Dig, om att så anses.

Det jag vill påpeka är, att dessa båda svampar till mig “säger”, via min känsla och smak, att de även om de aldrig så läckra är, inte skall ätas för ofta.

Jämför gärna med alkohol, som ju inte är bra, om man dricker för mycket. Men, alkohol vill jag gärna försöka dricka oftare, än jag för tillfället kommer i håg, att påminna mig göra. Mörk (svart) rom är en njutning, och för mig likaså en dry martini, så länge inte för torr (jag tycker om martini-smaken). Nå, slut med utvikningar om annat. Vad gäller dessa båda svampar nämnda, så tänker jag inte äta dem, mer än högst ett par gånger/år.

Ja, och det oavsett hur dessa svampar bedöms.
Detsamma gäller biskopsmössa, som av många förmodas giftig.
Jag äter lika gärna den, ett par gånger/år, men inte mera.

Så, i min egen svampbok, dessa ges 5* (alla tre), men med tillägg att JAG äter dem, bara med viss måtta. Ett par rejäla stuvningar per år, av var, känns för mig, riskfritt.

En fråga till Dig.
Hur bygger vi vidare kunskap, om svamp?

Respons på gul fingersvamp - Jag tycker bra om den vita/bleka, sorten.
Jag har inte provat den gula, trots rik förekomst. Detta då jag aldrig hittat
den angiven, till mer än 2*, i någon svampbok.

Men, Du anser att den bör ges, mera? Vilka är dess kvaliteter, i smak, doft
(när tillagad), och konsistens (också, när tillagad)?

Jag bifogar ett (litet dåligt) foto på gul fingersvamp, som jag gick förbi. Bra att
ha, så vi vet vad vi talar, om.

L

Jag tycker den påminner en del om kantarell. Inte att den smakar som kantarell, men smakintensiteten och, vad ska jag säga, “typ” av smak gör att jag associerar till kantarell. Svårt att beskriva smaker!

Fingersvamparna på bilden ser inte direkt höggula ut. Är inte så säker på att det är gulisar.

Kalmar, gräsplätt/dike vid vattnet, ek, tall, björk. Trodde först det var en brokkremla, men foten trådar sig, så det kan det inte vara. Doften är stor o nötig. Smaken likaså. Mild.

Inga “bra” bilder - men jag “tror” att det inte alls är ngn kremla utan en musseron!

Kolla pudrad trattskivling också!