Fungerande länk:

http://link.springer.com/article/10.1007%2Fs11557-013-0928-0#page-1

Tack för tipset, intressant läsning!

Vore spännande om fler rapportörer i Artportalen nu kunde rapportera ev. förekomst av svartkämpar och andra kärlväxter i omedelbar anslutning till fruktkropparna av Hygrocybe-arter, som hjälp på vägen för att lösa mysteriet med deras hittills okända levnadssätt.

Studien påvisar att vitvaxing kan leva endofytiskt på svartkämpar. Men samtidigt verkar svampens kvävekälla inte helt klarlagd, och att andra värdarter också är möjliga. Att blodvaxingen också var påvisad endofytisk visste jag inte heller, och den är inte bara funnen i svartkämpar utan i flera olika värdarter verkar det som. Intressant!

Tycker också att artikeln låter mycket interessant. Tyvärr har jag bara kunnat läsa abstract ännu.
Michael har du förstott vad dom menar precis med endofytiskt? Är det kanske parasitiskt eller mera symbiontiskt?
Det är också interessant att både Camarophyllus och Hygrocybe uppvisar endofytiska arter, även om dom inte är närmare släkt med varandra.
Det är väl många frågor som finns kvar. Kommer till exempel ihåg att jag ibland har hittat Hygrocybe cantharellus i hedlandskapet där det bara fanns ljung och inget annat. Kanske den kan växa då på ljung eller har nåt annat levnadssätt…?!

Det är väl troligt att den kan leva på andra Plantago-arter också, som det vanliga grobladet t.ex. Jag kan helt säkert säga att svartkämpar inte har funnits på alla fyndplatser med vitvaxing.

Att svampen lever endofytiskt betyder bara att den lever inuti en levande växt under någon del av sin livscykel. Enligt artikeln fanns spår av vitvaxingens DNA i både rötter, blad och frön av svartkämpar. Vilket tyder på någon form av symbios (=samliv).

Men artikeln klarlägger inte levnadssättet för arten, dvs vilken typ av symbios och hur svampen får sin näring. Så där återstår en del att undersöka.

Bland endofyter finns både mutualister (=bägge får utbyte av symbiosen), parasiter (=endofyten tar näring och skadar värden) och nedbrytare (=endofyten väntar på att värden dör, utan att skada den, för att sedan leva av döda vävnaden). Vanligen är det dock fråga om någon typ av mutualism, men man har ännu inte kunnat påvisa något sådant utbyte hos Hygrocybe-arterna.

Jag tror som Irene, att det rimligen finns andra värdtaxa inblandat. Och vilken betydelse denna endosymbios har är fortfarande oklart.

För inte så länge sedan skrev jag lite allmänt om endofyter i “min” svampblaska. Det är på inget sätt tänkt att vara vetenskapligt så referenser saknas. Jag kopierar in det här då det inte finns att tillgå på nätet:

Endofytiska svampar är sådana som lever inuti levande växter, utan att på något sätt skapa symptom på sjukdom hos värden. De kan finnas i alla delar av växten: i blad, stam eller rötter. Alla kärlväxter i naturliga ekosystem lever i symbios med endofytiska svampar. Mossor och alger kan också ha endofyter. Endofytiska förbindelser är lika gamla som mykorriza, ca 400 miljoner år.

Endofyterna tillhör mycket varierande grupper av svampar, i huvudsak tillhör de dock sporsäcksvamparna men det finns också basidiesvampar som bildar endofytiska förbindelser. Endofyter har känts till i mer än hundra år men än har vi en mycket bristfällig bild av deras roll i ekosystemet.

De kanske mest välbekanta och lättobserverade endofyterna är kolvsvamparna (Epichloë eller Neotyphodium spp.), som växer på vissa gräs. I det synliga skedet bildas först ett flera centimeter långt blekt stroma på levande grässtrån. Senare under sommaren blir stromat mer orangefärgat och prickigt av svampens sexuella fortplantningsorgan. Vissa arter av kolvsvampar kräver ”korspollination” mellan olika stroman av det bleka könlösa stadiet för att sexuella sporer ska kunna bildas. Några flugor har specialiserat sig på detta, men vad flugan vinner på affären är omtvistat.

De flesta endofyterna i denna grupp förbättrar gräsets motståndskraft mot att betas av insekter. Också däggdjur kan drabbas av detta: ”sömngräset” Achnatherum robustum i västra USA härbärgerar en endofyt som får hästar som ätit en relativt liten mängd av gräset att sova i tre dagar för att så småningom vakna till igen. I Asien finns ett motsvarande ”groggigt hästgräs” med svampen Neotyphodium gansuense, som hästarna med tiden lär sig undvika efter att tillräckligt många gånger ha blivit groggiga. Gräs utan svamp ger ingen effekt.

Många växter har svampar av släktet Metarhizium som endofyter i rötterna. Metarhizium är också en insektpatogen, som med enzymer löser upp insekternas skal då de tar vägarna förbi under jorden. Sedan tar svampen upp kväveföreningar från insekterna och matar in dem direkt i växterna. Det kan insekterna ta som straff för att de äter växter!

I andra grupper av endofyter finns det exempel på att värdväxten inte utvecklas normalt om en viss endofyt saknas. Det finns exempel där varken svampen eller värdväxten klarar av temperaturer över 40 grader, men då de lever i symbios så klarar de av 65 grader. Andra verkningar endofyter har är att de hjälper växten att bättre motstå vissa stressfaktorer som torka eller salthalt och metaller i marken.

Endofyterna har fler olika strategier för hur de sprider sig från en växtgeneration till nästa. Vissa kan sprids med hyfbitar eller asexuella sporer som uppstår på växtmaterial under nedbrytning. Hos andra infekterar endofyten växtens frö redan i moderplantan och finns så med redan från början då fröet gror.

Diversiteten är stor bland endofyterna. I ett enda blad kan det finnas tiotals arter endofyter. På schweiziska enbuskar har man hittat över 80 olika arter endofyter. I Österrike har man räknat till 78 olika endofyter i blad och kvistar av bergek. Men antalet arter kan vara mycket större än så, det behövs molekylärgenetiska metoder för att säkert kunna urskilja arterna. Det stora flertalet endofyter och deras ekologiska roller är fortfarande så gott som okända.

Det som vi alla går omkring och tror är en vanlig simpel planta är i själva verket en komplex samhällsbyggnad av växten och dess svampar, bakterier, virus och ibland alger. Spännande!