murklor

Stenmurkla

Gyromitra esculenta

LC Livskraftig Giftig 6 bilder

Kännetecken

– Hatten ger ett skrynkligt intryck, vindlad likt en hjärna, brunfärgad.
– Hattkanten är inrullad och mestadels fastväxt i foten.
– Fot smutsvit, ibland med svag dragning åt violett.
– Doften är ganska stark och av många ansedd aptitlig.

Ekologi

Växer ofta enstaka eller i små grupper på skogshyggen, vid rotvältor, längs stigar och gamla traktorspår, gärna på sandig och mager mark över hela landet. Kommer på våren strax efter snösmältningen och säsongen varar fram till maj-juni.

Kommentarer

Har länge betraktats som en delikatess men är tyvärr giftig. Avkokning i rikligt med vatten, eller torkning i minst 3 månader, är metoder som brukar rekommenderas innan förtäring. Tyvärr har giftet i svampen (gyromitrin) visat sig vara svårt att avlägsna helt och hållet även med dessa metoder.

Förväxlingsrisk

Flera snarlika arter i släktet finns. Blek stenmurkla har en blekare hattfärg och hattkanten är inte fastväxt i foten. Biskopsmössa har inte hjärnlikt vindlad hatt.