Det roligaste i denna skog är att praktiskt taget ALLA större lövträd och grupper av sådana har sparats vid gallringen - och i många fall också tydligt gynnats genom friställning!  Synd att man inte var lika hänsynsfull vid Trollträskets stränder – och i hasselgrupperna.
En annan sälggrupp med eldtickor hade också friställts förtjänstfullt.  Området kanske åter blivit ett bra exkursionsmål.

Vad detta varit för ticka vet jag inte (första bilden) men sen kommer urgla kuddtickor…

I en myrstack c 1 m ö T (en meter över Trollträskets nu ganska torra yta) solade sig några champinjoner – som beskuggade såg lite annorlunda ut!  Och jag fick myror både i byxorna och i huvet! Ngn som säkert vet?

Hemma, på 5mm-papper, såg de ut så här – och alla fick gå i kollekten:
Måste nämna att de luktade mycket gott, snöbollslikt, men kanske aningen svagare!  Jag har aldrig förr sett bruna champinjoner med så ynka lite, fint hår på hatten, vid kanten – och som luktat så gott!

Tillbaka vid P och ”småtickgranstubben” (som mådde bra men hade det lite torrt) hittade jag en supersolitär trattskivling, på en fullkomligt galen, supertorr fläck. Det bör väl möjligen kunna vara en missanpassad C.gilva, men…
Några bilder.

Hemma på papperet såg den ut så här. Vad tyx?:
Den var så torr att den fick fortsätta att torka i rumstemp och var kollektsnustorr på två dagar.

På hemvägen stannade vi hos vårtskrälingarne för att kollekta ytterligare några, men tji. Fanns bara små, omogna.

I torsdags kom hustrun hem med fina kant- och mandelkremlor till ett gott svampmål – och en ”maskäten” grynsopp. Och jag kollade tomtrabarbersvamparna – som var många!.

Idag är det lördag och jag gick en liten tomtrunda för att kolla utvecklingen.  Första fyndet var en sedan i går uppvuxen strävsopp, en sån som vissa brukar kalla gul!  Snygg är den iaf…och ska få mogna för att förhoppningsvis hamna i kollekten.

Rabarbersvamparna har det torrt men lever gott bland småtallarna.
Först några för tillfället sistabilder på den gulaktiga” strävsoppen som nu växer skyddad av en trådback. (När jag för länge sen backade in eldsoppar på samma sätt, så frågade ett barnbarn om det var för att de inte skulle rymma!) Soppen finns nära den plats som brukar hysa gulnande musseroner.  Björk och ek m.m. inom ömsesidigt räckhåll.
Flera tidigare år har egendomliga, gulaktiga strävsoppar funnits på andra sidan av huset, närmare vår stora ek.

Betr. champinjonen så föreslår jag rosenchampinjon (Agaricus porphyrizon)

Tack för förslaget Joachim!
Enligt Dyntaxa ska den stavas med 3 r i artnamnet, men då hittar jag ännu mindre än om jag stavar på ditt (och de flestas) sätt! 
Helt ny art för mig.

Om jag ser rätt, att fotbasen är något avsmalnande mot basen, skulle jag kalla champinjonen för blodchampinjon, Agaricus langei.

Rosenchampinjonen rodnar inte så.

Snyggt Jan, jodå jag minns:)

OK, jag håller med om blodchampinjon.

Tack för kommentar Irene, men såvitt jag “vet” har blodchampinjon en minst sagt ganska förtjockad bas. Dessutom känner jag inte igen vare sig lukt eller smak…
Men de är numera torra och arkiverade.
Ingen som har ngt att säga om de övriga?

“blodchampinjon” med förtjockad fotbas är sannolikt skogschampinjon..