Det här är ett försök att svara på BO E:s fråga om tofsskivlingar på lövträd. Om man begränsar sig till den grupp av arter som är fjälliga, är de inte så många, men alla kan växa på lövved.
Ett par arter är ganska tunnfjälliga, kan vara något klibbiga på hatten, och har en aromatisk doft:
lukttofsskivling, Pholiota heteroclita
med stark doft, och fjäll som först är bleka, sedan brunare och tilltryckta, mest på björk, ibland på al och sällsynt på andra lövträd. Växer enstaka eller ett fåtal tillsammans, mild smak.
poppeltofsskivling, Pholiota destruens
med svagare doft och lite kraftigare fjäll, växer på poppel. Precis som lukttofsskivlingen växer den ensam eller några få i ett knippe, bitter smak.
Till utseendet ganska lik de förstnämnda, är slemmig tofsskivling, Pholiota aurivellus
men den saknar någon påfallande doft eller smak, är oftast tydligare slemmig på hatten. Växer i klungor, framför allt på bok, al och lind, kan bli ganska storväxt, och växer gärna högt upp på stammarna.
Kring den arten finns flera varianter och artnamn som kanske inte är fullständigt utredda (adiposa, limonella, cerifera).
En annan art som har ingått i förvirringen kring P. aurivellus är
svartfjällig tofsskivling, Pholiota jahnii
lite mindre till växten, med fjäll som oftast slutar med en uppåtriktad svart spets. Den har ingen speciell lukt eller smak, är mest hittad på bok, ek och någon gång björk, på stubbar eller vid fotbasen av träden.
Sen kommer vi till de (oftast) riktigt spärrfjälliga arterna:
fjällig tofsskivling, Pholiota squarrosa
är den bäst kända av dem, men dessvärre mycket variabel i fjällighet, färg och storlek, med alltid med torr (inte klibbig eller slemmig) hatt. Växer på alla slags lövträd, men även på gran. Den kan sitta högt upp i kvisthål, på stubbar eller på vedrester i marken.
En närstående, men sällsynt art är
kryddtofsskivling, Pholiota squarrosoides
Den har en kryddig doft (som kanel?) och något klibbig hatt, annars mycket lik den vanliga, ljust gulaktiga, formen av fjällig tofsskivling.
Hos oss är den hittad på bl.a. björk, asp, sälg - kan nog växa på annan lövved också.
Lättare att känna igen är
svaveltofsskivling, Pholiota flammans
med lysande orange hatt, svavelgul fot och lika gula fjäll. Den växer på murken barrved, ibland också på lövved.
Det finns ytterligare ett par småväxta arter på lövved, gulaktiga med små, senare otydliga fjäll (P. tuberculosa, P. lucifer). De förväxlas nog inte med andra tofsskivlingar, däremot kan de på grund av färgen, storleken och den bittra smaken lätt förväxlas med bitterskivlingar.
Hej Irene, jag har läst ditt inlägg om tofsskivlingar och det fanns en hel del sådana. En skivling som jag fann i höstas skulle jag vilja ha artbestämd.
Den växte på tall med början vid basen och en bra bit upp på stammen. Vad är det korrekta namnet på den ?
Sedan har jag flera svampar med frågetecken som jag vid tillfälle vill få hjälp med. Om det är p.g.a slarv från min sida, eller att ni inte har enats låter jag vara osagt.Har förstått att det är svårt att utefrån en bild ge ett 100% svar, men kanske en ledtråd ändå.
Din svamp på tallen är en honungsskivling, men jag kan inte säga exakt vilken av arterna det är. De är mycket variabla, och flera av dem kan hittas på barrved. Den vanligaste av dem, åtminstone norrut, är nog Armillaria borealis, som växer på både löv- och barrträd. En annan art som gärna förekommer på tall, heter Armillaria ostoyae. Den brukar kännas igen på den rosabruna färgen, som också går igen i skivorna, fast blekare.
Säkrast skiljer man de båda arterna åt med hjälp av mikroskop.
De olika honungsskivlingsarterna har än så länge inga egna svenska namn.
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
