Jag har gjort en lista över tickor på asp också.
Det kanske kan vara en liten hjälp att veta vilka arter som är vanligast förekommande på ett träd om man vet trädslaget?
1. aspticka
2. zonticka
3. rävticka
4. barkticka
5. hjortticka
6. platticka
7. blek blåticka
8. borstticka
9. veckticka
10. stor aspticka
11. svedticka
12. ockraporing
13. hartsticka
14. björkmussling
15. klyvporing
Några av arterna har förmodligen hamnat högre upp i listan på grund av att de är signalarter och därför har rapporterats flitigare än andra, vanligare arter. Dit hör t.ex. veckticka, rävticka och stor aspticka.
Eftersom gråal och klibbal i stort sett hyser samma arter, räknas de här som ett trädslag. De vanligaste tickorna i ungefärlig ordning:
1. alticka*
2. klibbticka
3. strävticka*
4. eldticka
4. klyvporing
6. hjortticka
7. platticka*
8. fnöskticka
9. borstticka
10. glasticka
11. nätticka
12. vinterticka
13. sommarticka
14. lackticka*
15. sprängticka
* markerar arter som är relativt ovanliga i Norrland.
Jag vill passa på att göra reklam också för en lite känd ticka som är allmän på al åtminstone här i södra Finland: Antrodiella ichnusana. Det är en mycket liten vit - svagt brun resupinat ticka på undersidan tunna alpinnar på marken. Då man har lärt sig var den växer så hittar man den lätt. Den är rätt nybeskriven från Italien.
Här kommer en lista med de vanligaste tickorna på gran:
1. klibbticka
2. violticka
3. ullticka*
4. vedmussling
5. knölticka
6. vedticka
7. granticka
8. blåticka
9. rosenticka*
10. rotticka
11. gränsticka*
12. sotticka
13. bitterticka
14. kötticka
15. luktticka
*Ulltickan har rapporterats mycket flitigare än många av de vanligare arterna på grund av att den har använts som signalart för nyckelbiotoper. Samma sak gäller rosenticka och gränsticka.
Tallens tickor är lite vanskligare att ordna efter hur vanliga de är. Tallen har stor motståndskraft mot svampar så länge trädet är levande, och antalet arter som går på tall är inte så många. Därför är flera av dem inte så välkända och svårare att känna igen.
Arter som är lätta att känna igen har hamnat högre upp än vanligare, men mer svårbestämda, arter:
1. violtagging (+violticka)
2. tallticka
3. gullticka
4. timmerticka
5. citronticka
6. gärdselticka
7. blodticka
8. grovticka
9. klibbticka
10. blödticka
11. sotticka
12. Oligoporus leucomallellus
13. gräddporing
14. vedmussling
15. laxticka
Konstigt att en såpass vanlig art som nr. 12 inte har fått något svenskt namn… För dem som inte känner till den, hamnar artbestämningen nog ofta på blödticka istället.
Att jag lägger in det här just nu, är mest för att försöka få in något med svampanknytning som kan väga upp alla off-topictrådar, men det känns som en ojämn kamp…
Sammanställningarna har jag räknat fram ur en rapport från ett inventeringsprojekt som många tickintresserade människor deltog i under första halvan av 90-talet.
Och visst gick det åt många filmrullar på den tiden, men när jag ser vilken skillnad det blir i kvalitet på bilderna nu, har jag kommit fram till att det är lika bra att börja om från början och ta nya bilder på allt man hittar. Nu kostar det ju så lite att fotografera :-)
Om det är till 100% säkert att det är en asp den växer på, så är det enkelt. I så fall kan det bara vara stor aspticka, Phellinus populicola.
Om trädslaget hade varit något annat, t.ex. al, sälg, rönn, apel m.fl., kan det bara vara en vanlig eldticka, Phellinus igniarius (eller P. alni).
Den första bilden var bättre :-) Arterna i släktet Antrodiella brukar ju vara småporiga.
Är det en liten skalbagge man ser där också?
Konstigt ändå. Om den verkligen är allmän på al, borde den ha varit beskriven långt tidigare än 2005. Jag ser att den är presenterad i Mycotaxon 96, men har inte tillgång till artikeln.
Är det en art som har brutits ut ur någon annan - och vilken i så fall? Både Antrodiella semisupina och A. romellii har ju ansetts vara besvärliga och mångformiga arter..
Det är inte en skalbagge där uppe utan något av de svampätande kvalstren (Orbatida).
Naturligtvis har arten blandats ihop med just de två arterna: romellii och semisupina-gruppen överhuvud taget. Den verkar dock inte ha någon relation till tidigare svamparter, som många antrodiellor. Särskilt romellii kan den ibland vara omöjlig att skilja från utan mikroskop. A. ichnusana har dock smalare cylindriska sporer med högre Q-värde.
Jag har gallrat asp i en blandskog där jag sedan huggit upp stammarna till ved. I en del rötskadade aspar, ofta med tickor utväxta på stammen, doftar veden starkt och mycket angenämt av vanilj vid kapning eller klyvning. Jag har tyvärr inga bilder. Skogen ligger i mellersta Sörmland. Vet någon vad det kan vara?
Det finns ingen ticka - eller något annat - som växer “på blandskog”!
Du har hittat svavelticka som växer på olika arter av lövträd.
“Dessutom” borde du ha startat en ny tråd!
Svavelticka kan du hitta mycket om på Internet - och här och där på Svampguiden, Googla!
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.