Har fått till några fina stuvningar på blåmusseron. Den är även OK att smörsteka (som de flesta matsvampar).
Dessutom brukar den komma i rätt riklig mängd i mina trakter.
Förväxlingsrik kan ev. vara med blåaktiga spindelskivlingar i väta om man är osäker på om “spindeltrådarna” regnat bort. Tycker dock att blåmusseronens karaktäristiska lite gummiaktiga doft är arttypisk.
Ta sporprov om du är osäker. Bruna sporer är farlig spindling, gråvita sporer blåmusseron.
Kolla in den i databasen!
Förväxling med höstmusseron kan vara knepigare, men det gör ju inget då de är tämligen lika i matvärde.
Blåmusseronen är ofta “blåare” och fastare i köttet än höstmusseronen, men det kan naturligtvis variera med väderlek och exemplarens ålder.
Har också anrättat Blåmusseron flera gånger. Den tillhör, liksom resten av musseronerna, inte mina direkta favoriter. Jag inbillade mig först att soppa/stuvning/anrättning kanske skulle få en vacker lilaaktig ton, men så blev det ju inte. Det blev samma trista färg som de flesta svampanrättningar får.
För mig har musseronerna en rå, lite påfrestande smak. Gäller även Vårmusseron, som nog är den svamp där jag blivit mest besviken på smaken. Men jag har bjudit på olika musseroner många gånger och de flesta uppskattar smaken.
Numera plockar jag inte Blåmusseron eller Höstmusseron längre, däremot tar jag Riddar- och Streckmusseroner om jag hittar dem. Det i mitt tycke bästa sättet att tillaga musseroner är att steka dem rätt hårt och servera som tillbehör till kött, gärna vilt.
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.