Det ordas ofta om gifthättingens likhet med ’föränderlig tofsskivling’. Eftersom jag inte riktigt förstår problemet, så gick jag - för att ta bilder - till en skog med gran- och björkstubbar. Där fanns dessa på en granstubbe, i en för arten tämligen typisk liten grupp. Tyvärr blev miljöbilderna mycket oskarpa; regnigt, mörkt och darrig gube, men det gör inte SÅ mycket, för jag tog hem gruppen till söderfönstret…
Bilderna: 1, suddig gifthätting live, 2 föränderlig tofs live, 3 båda arterna.
Nästa bildserie: 4-6 Gifthätting.
(märkte att det var i tisdags det regnade)
Cortin ÅT arten som Pholiota marginata, ’strimmig tofsskivling **’, (Svampar i färg 1956). (Blandsvamp)
Senare har den ”ibland” haft ett, beträffande färgen, mycket väl beskrivande namn, ’dadelbrun hjälmskivling’!
Gifthätting helt värdelöst namn tycker jag!
Återkommer med bättre bilder, men dessa kan måhända ”upp”illustrera svampböckerna något lite.
Två bilder till kan få vara med trots den mediokra kvalitén; den första med två föränderliga tofsar, den andra med de mindre gifthättingarna nere till vänster, de större föränderliga tofsarna uppe till höger.
Så lite om lukten. Föränderlig tofs har en kraftig, god svampdoft som är mycket karakteristisk och lätt att lära sig. Gifthättingens lukt kommer fram om man klämmer den lite på skivorna och är då – tycker jag – nånstans i trakten av jord och unket mjöl. Inte god alls.
I minst 98% av fallen (tror jag) så växer gifthättingen på granstubbar och ffa f.d rötter, ofta på stigar.
Föränderlig tofs oftast på björk men också ofta på sälg och andra Salix, sällan, men dock ibland på annat löv. Kan inte erinra mig mer än två-tre fall på gran - under alla mina år! Kan vara orsakat av vetskapen att på gran ...
Och direkt “glatt” under ringen är då inte gifthättingen, dock inte så borstig som föränderlig tofs, mera “filtad”.
Har man en gång lärt sig skillnaden mellan dessa så har man god tillgång till en fantastiskt god matsvamp, en i översta toppskiktet!