Här finns ett faktablad om laterittickan. Synd att den är ettårig, men den kanske kommer nästa år på samma låga. Det vore ju kul om det är en sån.
http://www.artdata.slu.se/rodlista/Faktablad/oli_late.PDF
Jag brukar inte våga mig på att bestämma dessa utan mikroskopering… Men nu läste jag om Renvalls artikel från 1992 om dessa arter. Där står det att torra exemplar kan skiljas åt genom att lateritticka förblir mjuk medan blödtickan blir mer eller mindre hård och spröd. Jag har inte kollat detta själv.
Enligt artikeln ska det också finnas en färgskillnad. Hattens ovansida ska hos lateritticka gå mer i (tegel)rött och hos blödtickan mer i brunt.
Du kan ju pröva att bestämma svampen utifrån dessa kriterier, och sedan se om mikroskoperingen säger samma sak!
Fick en svampbit för bestämmning i dag, efter att den åkt genom mikroskopet, så kan jag berätta att den INTE är någon av de förut föreslagna arterna,
Denna svamp har något som heter Gloeocystider ( cystider är en del av svampen som nog ingen vet vad de skall vara bra för, Åke Strid sa en gång till mej när jag frågade, att dom bara finns för att mykologer skall kunna se skillnad på olika arter).
Dessa gör att vi hammnar på en 3 art som heter Oligoporus leucomallellus (vet inte om den har något svenskt namn).
så nu vet du det Gunhild
Gloeocystider är faktiskt intressanta, och det skulle vara kul om det gick att hitta mer forskning om deras funktion och utveckling. De sitter nog inte där bara för skojs skull.
Jag har sökt på webben och försökt hitta mer info om dem, men det mesta är ju spekulationer:
Definitionen på gloeocystider är att de innehåller ljusbrytande oljedroppar.
Man anser att de fungerar som näringslager, men också att de skyddar svamparna mot att bli uppätna av smådjur som nematoder, tusenfotingar och liknande, för i många svampar är innehållet i dem giftigt för sådana djur. Ofta finns sådana ämnen i knutor och cystidliknande bildningar i mycelet också.
En del svamparter har utvecklat detta till fällor så att de (åtminstone delvis) kan livnära sig på nematoder.
Man har upptäckt sådana försvars- och fångstmekanismer hos allt fler arter: t.ex. släktet Hohenbuehelia, många arter av skinnsvampar, ostronmusslingar, fjällig bläcksvamp, klockhätting, en del kragskivlingar m.fl. Gemensamt för arterna är att de är saprofyter och lever i miljöer som är rika på nematoder (multnande växtdelar och murken ved).
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.