Skär blodriskorna i ganska små bitar, c:a fyra till fem centimeters bitar. Fräs dem i smör med en fjärdedels olja och låt dem steka sakta på låg värme ganska länge. Svamparna skall bli hårdstekta.(Nästan brända) Det får inte finnas någon vätska kvar i riskorna, det skall vara helt torrt i stekpannan. Tillsätt salt och vitpeppar(ej svartpeppar, det knastrar för mycket) Detta var min farfars(Lektor Stig Håkanson i Saltsjöbadens Samskola)älsklingsrecept under somrarna när alla plockade all annan svamp än blodriska. Problemet med blodriska är ju att den nästan alltid är maskäten, det är inte alltid det största problemet, mycket kan rensas bort. Så länge riskan är fast och fin och dessutom orasolitärnge/röd i saften duger den gott som matsvamp. Blodriska är utan tvivel den godaste riskan som finnes, även som blandsvamp, även om jag tycker att den med fördel skall serveras som