Stenmurkla

• Hatten ger ett skrynkligt intryck, vindlad likt en hjärna, brunfärgad.
• Hattkanten är inrullad och mestadels fastväxt i foten.
• Fot smutsvit, ibland med svag dragning åt violett.
• Doften är ganska stark och av många ansedd aptitlig.

Stenmurka är god att äta och har länge betraktats som en delikatess men är tyvärr giftig. Avkokning i rikligt med vatten 2 x 5 minuter, eller torkning i minst 3 månader är metoder som brukar rekommenderas innan man tillagar och äter stenmurkla. Tyvärr har giftet i svampen (gyromitrin) visat sig vara svårt att avlägsna helt och hållet även med dessa metoder.

Växer ofta enstaka eller i små grupper på skogshyggen, vid rotvältor, längs stigar och gamla traktorspår, gärna på sandig och mager mark över hela landet. Kommer strax efter snösmältningen och säsongen varar fram till maj-juni.