Påminner om en snöbollschampinjon, men skiljer sig från denna genom sin obehagliga doft och att den gulnar kraftigt omedelbart vid skrapning.
Kartan visar fynduppgifter från Artportalen:
Karta |
Fyndlista |
Bildgalleri |
Fenologi
Källa: artfakta.se
• Hatt länge knuten, ofta något kantig, som äldre utbredd.
• Hattens översida är slät, matt, vit till gråvit, ibland med brunaktig mitt.
• Hatt och fot får omedelbart kromgula fläckar vid skrapning, fläckarna blir gråa till smutsbruna inom några minuter.
• Skivor först gråvita, med åldern grårosa till brunsvarta.
• Foten är uppsvälld mot fotbasen och har en vit, kraftig ring som på undersidan är försedd med en valk som ofta spricker upp i rektangulära bitar.
• Lukten är obehaglig, beskriven såsom bläck, fenol, karbol, jodoform, sjukhus eller mjuk tvål. Lukten framträder speciellt tydligt om svampen tillagas.Giftchampinjon förekommer främst i södra och mellersta sverige på gräsmattor och bar jord i parker och trädgårdar. Den sitter ofta löst i jorden, och går lätt att vicka loss. Den tycks vara kalkgynnad och är ganska ovanlig, men kan vissa år förekomma tämligen allmänt.
Orsakar inga allvarligare förgiftningar men innehåller ämnen som kan orsaka tillfälliga mag-tarm-besvär.
Arter i snöbollschampinjongruppen är snarlika men gulnar inte lika kraftigt vid skrapning.
Ibland urskiljs fler varieteter och former av giftchampinjon, t ex varietet griseus med gråaktig hatt, och forma lepiotoides med fjällikt uppsprucken hatt.