Skiljer sig från sin dubbelgångare stenmurkla bl a genom avsaknad av den karaktäristiska doften av stenmurklor, och att hattkanten vanligtvis ej är fästad vid foten.
Kartan visar fynduppgifter från Artportalen:
Karta |
Fyndlista |
Bildgalleri |
Fenologi
Källa: artfakta.se
• Hatten ger ett skrynkligt intryck, vindlad, gulbrun.
• Hattkanten är vanligtvis ej fastväxt i foten
• Foten är ljusare än hatten.
• Lukten är svag eller obefintlig.Trivs på sandig jord i skogsbryn och på hyggen. Inte lika vanlig som sin dubbelgångare stenmurkla. Saknar matvärde eftersom den är så gott som smaklös.
Giftet gyromitrin som finns i stenmurkla har i undersökningar inte påträffats i blek stenmurkla.
Stenmurkla - mycket snarlik, har en starkare doft och hattkanten är vanligen fästad vid foten, giftig. Har två synliga oljedroppar i sporerna till skillnad från Discina gigas som har tre.