Beskrivning

• Hatt toppig, utdragen på höjden, brun.
• Hattens utsida har ovala kamrar med längsgående åsar.
• Hatt och fot ihålig.
• Fot vit, grynig.

Toppmurkla växer på senvåren till försommaren i lövskog, barrskog, ängs- och hagmarker, dikeskanter och trädgårdar. Många är överens om att smak och konsistens förbättras avsevärt om man först torkar toppmurklorna, och sedan blötlägger dem strax innan man använder dem i matlagningen.

Svampgift & giftverkan

Alla toppmurklor anses ätliga, men det finns ett fåtal lindrigare förgiftningsfall kända. I många av fallen åts stora mängder, och möjligen var de också otillräckligt upphettade eller tillagade under för kort tid. Toppmurklor bör alltid tillagas med upphettning under minst 15 minuter, och du bör aldrig äta stora mängder. Mer om kända förgiftningsfall finns att läsa här.

P.g.a. förväxlingsrisken med den giftiga stenmurklan rekommenderas generellt avkokning 2 x 5 minuter i vatten som sedan hälls bort innan tillagningen. Det mesta av det giftiga ämnet gyromitrin försvinner då ut i kokvattnet om du av misstag skulle ha plockat stenmurkla.

Förväxlingssvampar

Rund toppmurkla - hatt rundare, utan längsgående åsar, läcker matsvamp.
Stenmurkla - hatt ej kamrad, annorlunda vindlad, giftig.

Kan möjligen förväxlas med klockmurkla och vindlad klockmurkla, dessa murklor är sällsynta och betraktas inte som giftsvampar.

Toppmurklan är oerhört variabel och flera närstående arter finns beskrivna.