Mycket god matsvamp som ofta är fastare i konsistensen än släktingen karljohan. Skiljer sig från eldsopp och djävulssopp bl a genom avsaknaden av ådernät på foten. Har istället små blodröda prickar.
Kartan visar fynduppgifter från Artportalen:
Karta |
Fyndlista |
Bildgalleri |
Fenologi
Källa: artfakta.se
• Hatt välvd, olivbrun till mörkbrun, fint sammetsluden, som äldre ofta slät.
• Rör gula till gulgröna, med blodröda rörmynningar som blåfärgas vid tumning.
• Fot vidgad mot basen, gul, tätt beströdd med små blodröda prickar.
• Kött gult, ibland vitaktigt, i snittytor snabbt blåfärgad, med mild smak.Växer i södra och mellersta Sverige i lövskog, helst med ek, bok och lind, ibland funnen i barrskog. Har ej alltid betraktats som matsvamp. Länge klassad som oätlig eftersom alla blånande soppar förr i tiden ansågs giftiga.
Idag vet vi att färgförändringarna av svampköttet inte har något med matvärdet att göra. Läcker matsvamp som ofta är fastare i konsistensen än släktingen karljohan.
Bland soppar med röda inslag över rören är blodsopp den enda matsvampen, se därför upp med snarlika oätliga arter:
Djävulssopp - hatt silvergrå till vitaktig, fot med finmaskigt rött ådernät, växer sällsynt på Öland och Gotland, giftig.
Eldsopp - med rött ådernät på foten, svagt giftig som rå.