Har aldrig under 15 års tid mått dåligt av höstmusseron, den är en stor delikatess, fr a stekt.

dET ÄR BARA DE MED klena magar som blir illamående tror jag

Välkända restauranger i Skåne använder höstmusseroner utan förvällning, men ute äter man ju inte så mycket per portion. Svampen är storväxt och det är lätt att plocka några kilo, när man väl hittar den. Det är kanske när man ätit mycket som vissa blivit illamående. Själv tål jag svampen utan förvällning.

Orsaken till problemen kanske kan bero på en parasitsvamp, som verkar vanlig. Man bör lära sig kännetecknen och undvika infekterade svampar. Men det är ingen orsak att låta bli att plocka den. Jämför med Karl Johan.

Liksom på Karl Johan blir hatten deformerad och slutar växa. Men bara ibland. Stora fina svampar kan bli insjunkna i hatten. Ofta, men inte alltid, syns ett vitt mycel fläckvis på hattens översida. Kan se ut som mögel men är nog parasitsvamp. På de rödmogna skivorna kan det bli vita, kraftiga korn och ibland enstaka kraftiga myceltrådar, som om en spindel spunnit en grov tråd tvärs över skivorna.

Det märkligaste är att när man luktar på det vita mycelet på hatten luktar det inte “blommigt” som normalt utan mycket gott av “nougat”. Jag har i år studerat fenomenet noga och tror alla dessa symtom hänger samman. Eftersom svamparna, när de växer tätt eller ligger tillsammans efter plockning, “sporar ur” med liknande ljust sporlager på varandra, så blir man inte uppmärksam på parasitsvampen. Lukten är ju också trevlig.

Kanske smaken också är bra liksom lukten. Har inte velat proväta av dessa svampar, ty parasitsvampar kan visst innehålla olämpliga ämnen. Vore mycket intressant att höra andras erfarenheter. Kanske är det enbart parasitsvampen som orsakar illamående.

När svamparna ligger samman verkar inte det vita mycelet smitta mellan svamparna som grönmögel gör på t.ex. skogschampinjoner.  Därför tror jag det är en sorts parasitsvamp.

Tack för era svar nu skall jag själv prova. Som barn och tonåring åt jag mycker honungsskivling men slutade efter omvärderingen. Har i och för sig alldrig blivit sjuk vad säger ni andra?

Har av en expert hört att det finns många närstående arter honungsskivling. Vilka det är som orsakar problem vet man visst inte än. Därför anses det lämpligast att låta bli att äta alla honungsskivlingar.

Träffade i förra veckan en kock som ätit honungsskivling och blivit illamående och spytt.

Det är väl typiskt kockar, dom bryner lite smör i en stekpanna, slänger i svampen i en minut och sen upp på tallriken…
Då tycker dom att svampen är färdiglagad, men det är den ju inte alls.
Nåja Roland, jag vet ju inte om det gäller kocken som du träffade, men det där nonchalanta sättet att tillaga svamp i TV:s alla matlagningsprogram har ofta irriterat mig!

Som rå eller dåligt tillagad är honungsskivlingen giftig, fast många är överkänsliga mot den även när den är ordentligt tillagad. Det som rekommenderas, är att koka av dem på samma sätt som stenmurklor före tillagning.
Enligt expertisen gäller det alla arter av honungsskivling.

Har förvarat höstmussron upp till ett par veckor i torrt uterum vid några plusgrader. Den blommiga doften på unga svampar övergår till nougatlukt på äldre svampar utan att de behöver vara angripna av den parasitsvamp jag skrev om tidigare. Det verkar alltså som om parasiten påskyndar mognaden av höstmusseronen när den angrips.

Är det här möjligtvis höstmusseron? Växer i häxringar på ängsmark och gräsmatta på Öland.
En del har tydligt lila på foten, men andra har inte det. Är det en annan svampsort?

Matt lite gummiaktig (?) brun hatt och lila fot, urnupna skivor.

Ja det verkar stämma. Fler bilder vore inte fel.

Det som finns kvar på den svårt stympade stackaren pekar klart på höstmusseron. Hattöversidorna tyvärr ganska ointressanta men ser “musseroniska” ut!