Ni har gjort ett fantastiskt jobb för oss svampälskare.
Tack så jättemycket!
Men vilka är ni?
Det skulle vara fint om ni ville ge oss en liten presentation av er själva.
Hur har ni blivit såna stjärnor på svampar?
Berätta också vilken som är er älsklingssvamp.
Kul också om ni hänger kvar nästa säsong, som ju kommer att bli alldeles fantastisk.
Kanske denna presentation är gjord tidigare, då ber jag om en länk till den tråden. Jag har bara haft koll på forumet sen nån gång i oktober.
här har du mej, snart har jag matat in de svampar som jag vill ha me
http://www.jaederfeldt.com/~klas@jaederfeldt.com/
Stort tack för att ni delar med er av era erfarenheter. Det är säkert inte kunskaper ni samlat på er över en natt.Tack även till er andra forumkompisar som ivrigt hjälper till med tips o idèer. Och tack alla för alla vackra bilder somm kommer in. Dem uppskattar jag mycket.Det har väckt ett fotointresse i mig. Hoppas på ett fotrsatt samarbete med stjärnor o alla andra.
Först och främst - jag tror inte att någon med asterisk betraktar sig själv som stjärna på svampar - men den garanterar att det är en och samma person som använder en viss signatur, och inte någon skämtare som “lånar” den.
För min del började svampintresset på allvar i början av 80-talet när det kom ut några riktigt bra svampböcker.
Jag har alltid trivts bra i skogen och varit fascinerad av det mesta som lever och växer där, men det var frustrerande att inte kunna få grepp om någonting mer än de vanligaste matsvamparna som mina föräldrar hade lärt ut.
De svampböcker som jag fick, var mer innehållsrika än någon svampbok hade varit tidigare: Norstedts stora svampbok (900 arter) och ett par år senare Rymans “Svampar” (1100 arter på bild). Då först kunde jag börja lära mig känna igen de gemensamma karaktärerna hos de olika svampsläktena. Att få struktur på svampfloran är en av grundstenarna för att kunna lära sig mer.
Nästa steg var när vi startade svampklubben Skogsriskan 1986. Att göra utflykter och arrangera utställningar tillsammans lär man sig mycket av, inte minst för att få bekräfta sina egna försök till artbestämningar.
Vecko- och veckoslutsträffar med Sundsvalls Myko i Borgsjö, resp. Sveriges Mykologiska Förening på olika platser i landet, där många svampkunniga människor med olika specialiteter har funnits på plats, har fungerat på samma sätt.
I svampklubben hade vi träffar året runt, på vintern med bildvisningar, genomgångar av olika intressanta svampgrupper - också viktigt för att hålla det man lärt sig under höstsäsongen vid liv, och inte bli tvungen att börja om från början igen varje år.
Det är både kul och nyttigt att få öva på att känna igen svampar, därför passar jag också på att tacka alla andra som visar bilder och ställer frågor!
Tack Irene för presentationen ! Drygt tjugo år alltså, inte undra på att din kunskap är stor.
Men det ger hopp om att man för varje säsong skall lära sig fler och fler arter / släkten.
Hans M , Tony S, Franco M, Hans v E och Michael K, hur och när startade erat intresset för svamparna ???
Mitt naturintresse började nog på allvar när jag lockades med i fältbiologerna som 11-åring. Det handlade mest om fåglar, vilket jag också var väldigt intresserad av, satt alltid klistrad vid fönstret mot fågelbordet. Samtidigt fick jag följa med min far att leta kantareller, vilken nog var den enda svamp han egentligen behärskade vid det laget.
Med hans gamla svampbok, Bengt Cortins “Svampar i färg” från 1956, gav jag mig snart ut själv och plockade hem svamp som jag stekte och åt, alla med minst en * i boken. Det var arter som gullhorn, narrkantarell, rödbandad spindling, brun kamskivling, gelétagging, slemmurkling m.fl., många som jag aldrig skulle få för mig att äta idag. Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde få lov av mina föräldrar att sätta i mig dessa svampar…
Några år senare skaffade jag mig Ryman/Holmåsens “Svampar”, och fascinerades av hur mycket mer som plötsligt gick att artbestämma. Nästa bok som också fick stor betydelse var Marcel Bons “Svampar”.
Sedan har svampintresset dalat i perioder, ibland i flera år, men alltid kommit tillbaka.
På senare år har jag deltagit någon gång per år i exkursioner med Puggehatten, skånes mykologiska förening, vilket givetvis är väldigt lärorikt. Några inventeringshelger har det också blivit tillsammans med föreningen. I övrigt är det intresset att få veta vad man just har hittat som drivit på att lära sig själv.
Någon stjärna är jag då rakt inte, men jag tycker det är kul att hjälpa till när jag tror mig veta något som någon annan också kan ha nytta av.
Min svampinteresse begynte på 80-talet. Jeg har vært svampkontrollør siden 87 og er leder i Hexeringen Soppforening på Hedemarken i Norge (Hamar). Jeg er også ansvarlig for kartlegging av sopp i området på Hedemarken er en av mange som plukker sopp for måling av Cesium siden Tjernobyl. Artig å være med litt her og hjelpe til . Jeg interesserer meg mest om Vaxskivlingar og champinjoner, men er også interesseret i musseroner.
Jag är liksom Tony S ett kantarellbarn ;-). Mina föräldrar plockade inget annan än kantareller när jag var liten. De blev sådär smittsamt glada när jag lyckades hitta några, och det är väl där nånstans som de första sporerna började gro… Långt senare, under några augustiveckor i Värmland när jag var dryga 20 år (tror det var hösten 1992), hittade jag och en kompis kantareller som vi plockade med oss hem till det lilla hyrda torpet. Utan el och rinnande vatten, 1, 5 mil från närmsta samhälle mitt ute i ingenstans eldade vi för fullt i vedspisen och smörstekte kantarellerna med vattnande smaklökar. Vi blev lite konfunderade när de inte riktigt smakade som de skulle, men nånstans i bakhuvet visste jag att det inte fanns några farliga förväxlingssvampar så vi tuggade på...
På natten vaknade jag orolig och med en skum känsla av att vara ovanligt synsk. Jag hörde när min kompis gick ut för att pinka. Han verkade också orolig, och utan att se honom eller utbyta några ord tyckte jag mig starkt uppleva hans sinnesstämning… ungefär som om våra nervbanor var sammankopplade eller nåt i den stilen… (kanske bara var en släng av vanlig empati? ;-)).
Nästa morgon så berättade jag om mina klärvoajanta erfarenheter, och det visade sig att han också hade haft liknande märkliga upplevelser och drömmar på natten. Då misstänkte jag att kantarellerna kanske varit inblandade. När kom tillbaka hem till Stockholm var jag bara tvungen att söka upp närmsta bibliotek och svampbok. Ganska snart fattade jag att det måste ha varit narrkantareller som vi plockade och åt där i Värmland. Nu i efterhand vill jag minnas dem som ovanligt bleka och kraftiga, inte alls som de spensliga orangea som man ofta träffar på ute i skog och mark. Flera år senare läste jag i Norstedts svampbok: ”Ätlig, men har i vissa fall lett till oroande symptom (hallucinationer)”. Jag har inte sett fenomenet omnämnt i några andra svampböcker men jag misstänker att narrkantarellen inte var helt oskyldig till våra märkliga upplevelser den där augustinatten i Värmland för 14 år sen.
Sen rann det på ganska snabbt… Svampbibeln Ryman & Holmåsen blev den givna kvällslektyren och får väl betraktas som min mest slitna svampbok vid det här laget. Jag gick med i Södertälje svampklubb 1994 och tyckte det var roligt att lära mig mer och upptäcka nya arter. Kände mig rätt säker och hade inga problem med att artbestämma t ex björksopp, sammetssopp, mandelkremla och mjölskivling, vilket jag definitivt har problem med idag. Nu för tiden är jag medlem i många svampklubbar och föreningar och precis efter årsskiftet när alla medlemsavgifter ska in så brukar det märkas i plånboken. Det brukar jag ta igen sen när svampsäsongen kommer för då brukar jag ha fullt upp med att hålla kurser, utflykter och utställningar för att dryga ut studentkassan (se bifogade bilder från utställningen i Tumba centrum i höstas). Har pluggat biologi heltid de senaste 3 åren och kallar mig redan biolog trots att jag ännu inte tagit min examen. Tänker självklart försöka välja examensarbete efter mitt svampintresse, men har inte hittat nåt passande än. Jag åker till Borneos djungler i februari med kursen ”Tropisk Ekologi 10 p” (Umeå Universitet) vilket ska bli riktigt intressant. Där hoppas jag få uppleva självlysande svampar och andra exotiska mykogasmer.
Svamputställning i Tumba C, Botkyrka, sept 2006.
Ja, visst känner man igen sig, framför allt i Tonys berättelser från barndomens fanatiska svampätande! Jag har aldrig ätit narrkantarell, men vad värre är…pluggskivling, som enligt mina föräldrars gamla svampkarta från 40-talet ansågs vara en matsvamp! Vill minnas att den rekommenderades mald som “köttfärs”!!!
Kul att få lära känna er * lite bättre. Jag är uppvuxen med svamp men nöjde mig i många många år med soppar, kanareller, taggsvamp, blodriska och fårticka. Det är de senaste åren jag börjat plocka kremlor och alla andra svampar jag genom forumet lärt mig. Nu önskar jag bara att i vinter hitta vinterskivling. Jag kollar i varenda lövträd jag ser men inga svampar. GOD JUL till er ALLA
OK. Här kommer min mykologiska bakgrund:
Som barn var jag ute med mormor och plockade svamp. Hon och morfar hade “Stelins svampbok och svampkartor”. Speciellt de där blåa fläckarna på några stora soppars röda rör verkade konstigt (man förstod det när man hittade sin första blodsopp).
Farmor var född i Ryssland med dess svamptradition och tyckte att kantareller var för simpelt.
Sedan låg intresset nere, men vaknade igen efter c:a 20 år. Då tänkte jag: “Jag ska lära mej alla svampar. De kan ju inte vara lika många som växterna, så det ska väl gå”. När jag sedan insåg att det var tvärtom, var det för sent. Jag var fast. Jag fascinerades av svamparnas trolska mystik och deras spännande vetenskapliga namn.
1970 fick jag Nils Subers “I svampskogen” i julklapp och efter flitig användning bad jag min fru förhöra mej genom att säga de svenska namnen. Det visade sig att jag kunde det “latinska” namnet på allihop utan att alls ha nötit in dem!
Sedan kompletterade jag min Suber med urklippta och inklistrade fotokopior av övriga arter från Lange, Krok&Almquist, Ursing och Ingelström. Så där kan man snacka om sönderläst bok.
Så småningom blev jag medlem i fem svampklubbar, gick på utställningar och exkursioner, träffade legendarer som Suber, John Axel Nannfeldt, Harriet Sandberg, Meinhard Moser, Morten Lange, Mauri Korhonen och Erik Malm.
Svamparnas systematiska släktskap intresserar mig. Jag fotograferar mig igenom svampriket och är uppe i c:a 2.500 arter. Så det är långt till det ouppnåeliga målet: c:a 100.000. Skålsvampar gillar jag allra bäst. Bl. a. för att de är så tacksamma att mikroskopera.
Jag har förstås massor av obestämda kollekter, men några frågetecken har jag faktiskt fått uträtade av andra på svampguden!
Och vem menar du då Gunhild, Anders Öberg ? Det är väl den enda jag kan komma på som inte berättat om hur hans intresse för svampar startade.
Joachim Krumelinde var väl också påtänkt men han har inte hörts av, ännu.
Det blir spännande framöver med alla dessa kunninga som skall lotsa oss rätt i svampdjungeln.
Tråden är stängd för ytterligare inlägg
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
