Den första är en art som vi har kallat gul kragskivling, Stropharia semiglobata. En finsk mykolog har beskrivit den som växer på älgspillning som en egen art, Stropharia alcis (”älgkragskivling”?). Framtiden får väl utvisa vilket namn den ska ha.
Den andra är en brokskivling, möjligen slåtterbroking, Panaeolus foenisecii. Den är vanlig i gräsmattor. Själv känner jag lättast igen den när den har torkat något, för då får den en typisk grårosa färg på hatten.
Den tredje är nog en hätta (Mycena), men längre än så kommer jag inte med den.
Tack Irene, du är alltid på allerten.
Mitt sammelsurium av bilder försöker jag nu att få lite reda i under dödsäsongen och sorterar dem i olika mappar. Tickor för sig, det var snabbt gjort hade samlat på mig femton arter, fortsätter sedan med olika släkten i den mån jag kan och blir det fel så är det väl ingen större katastrof, jag ska ju inte äta dem.
Jag har åxå börajt med att sortera svampbilder som du. Tickorna var de första som fick egen mapp. De är på något sätt roliga att fota.15 stämmer här med.Varför är det inte lika intressant att fota ätliga arter?
Hittar jag en goliatmusseron blir det bilder. Det vill jag lova.
Varför det blev en mapp av tickor, det var för att de var enklast. Nu gäller det att sortera resten, kremlor, riskor, tickor, soppar för att inte tala om alla obegripliga spindlingar, hättor. På sätt och vis är det bra att vintern varar ett par, tre månader till, så att man kanske får lite reda på alla svampbilder. Lycka till för det önskar jag mig själv. Hej, ifrån