Kremlor – släktet Russula
Kremlor är mykorrhizasvampar och vi har ca 150 olika arter i Norden. De bildar fruktkroppar med stor färgvariation, Ungefär hälften av dem har en mer eller mindre brännande skarp smak och är oätliga. De kan orsaka illamående, diarré och andra tillfälliga magbesvär men innehåller inga farliga cellskadande gifter. De som är milda i smaken, och speciellt de som har en söt nötaktig smak, är ätliga och i många fall goda matsvampar
Hur känner du igen en kremla?
Kremlor är skivlingar med hatt och fot. Hattfärger finns i alla färgskalor från rött, orange, gult, grönt, blått, violett, brunt, vitt, grått och svart. Skivorna är vita till gula och sporpulvret från ett sporprov är vitt till gult. Foten är slät, utan ring och strumpa. Den är vanligen vit i färgen, men har hos många arter mer eller mindre inslag av rött, ibland är hela foten röd. Svampköttet har en spröd konsistens och avger ingen saft (jämför med riskor som utsöndrar saft). Svampköttet går inte att riva av i långa trådiga bitar på samma sätt som hos övriga skivlingar.
Sammanfattning, checklista
- Skivling med tydlig hatt och fot och vita-gräddgula skivor
- Har aldrig ring på foten
- Har aldrig volva, slida eller fjällkransar på foten
- Har aldrig spindelvävsliknande trådar på hatt eller fot
- Svampköttet är sprött och inte trådigt, "ost-artat" (som att bryta en fetaost)
- Svampköttet avger aldrig vätska vid brytning (möjligen kan färska och fuktmättade fruktkroppar utsöndra lite vattenklar saft ibland)
Begreppen "sprött" eller "ost-artat" svampkött kan i början vara svåra att föreställa sig. De innebär i princip att svampköttet INTE går att rispa upp i längre trådar eller fibrer. Samt att man lätt kan smula sönder köttet, ungefär som en fetaost, utan att bitarna fransar sig ojämt och fiberlikt.
När du har provat, rivit, brytit och jämfört med andra skivlingar några gånger så får du snart in känslan. När du fått in vanan är det lätt att t.o.m. på avstånd känna igen en kremla, då behöver du inte bryta sönder dem varje gång.
Om du hittar en svamp som överensstämmer med ovanstående punkter i förutom den sista, så har du funnit en riska. Riskor utsöndrar en vit (ofta oätliga arter), vattenklar (bara lakritsriskan), gul (oätliga), orange (ätliga och goda blodriskor) eller annan färgad vätska när man bryter dem.
En lista över alla kremlor i SvampGuidens databas finner du här.
Ätliga eller oätliga kremlor?
De kremlor som har en mild smak går att äta. Det är en gammal regel som fortfarande gäller och som många matsvampsplockare tillämpar. Men det finns också en del mildsmakande kremlor som inte bör plockas som matsvamp eftersom de är smaklösa, oaptitliga eller ointressanta som matsvampar. Dit hör t.ex. arter i grupperna stinkkremlor (honungsgula med fårad hattkant), svartkremlor (gråsvarta till vitgrå) och trattkremlor (vita till smutsvita), där det finns både skarpa och milda kremlor.
När du 100 % säkert har konstaterat att det är en kremla som du har hittat (se ovan) kan du på ett enkelt sätt avgöra om den är ätlig eller inte:
- Ta en bit av skivorna, lägg den på tungspetsen och tugga sönder den
- Är smaken mild eller söt är kremlan ätlig
- Är smaken skarp och brännande är kremlan oätlig-giftig
Styrkan på den eventuella "skarpa smaken" varierar mycket. En del kremlor bränner så mycket på tungan att man spottar ut biten direkt, andra kremlor ger bara en svagt brännande känsla på tungspetsen.
De milda kremlorna är ätliga. De kremlor som ger en svagt brännande känsla på tungspetsen är också ätliga. Många av de ätliga och goda kremlorna kan ha svagt skarp smak (speciellt unga fruktkroppar), detta gäller för bl. a. tegelkremla, storkremla och grönkremla. Den skarpa smaken försvinner vid tillagningen. Om smaken är mild men obehaglig, oljig eller fadd, är kremlan inte av matvärde.
Spotta ut svampbiten efter provsmakningen. Undvik att göra smakprovet inför små barn då de gärna härmar vuxna och kan på egen hand stoppa i sig olämplig svamp.
OBS! Ovanstående regler för smaktest gäller endast kremlor, inte andra svampgrupper!
Vilka kremlor är godast?
Nu har du lärt dig att skilja på ätliga och oätliga kremlor. Många kremlor är ätliga, men inte alla är goda!
Jag rekommenderar att du lär dig känna igen de vanligaste och bästa matsvamparna bland kremlorna. Det är ingen bra idé att springa omkring i skogen och smaka på alla kremlor man får syn på. Några vanliga och bra matsvampar bland kremlorna är:
- Kantkremla - Russula vesca
- Sillkremla - Russula xerampelina
- Mandelkremla - Russula integra
- Vinkremla - Russula vinosa
- Tegelkremla - Russula decolorans
- Gulkremla - Russula claroflava
Försök att artbestämma kremlorna du hittat. När du misstänker att du hittat rätt, först då ska du göra smakprovet som ett sista led i identifieringen.
Som ovan svampplockare kan man vara försiktig med de röda kremlorna, de är många och de flesta är skarpa och oätliga. Det finns dock goda matsvampar som är röda på hatten, bl.a. sillkremlor och storkremla. Här nedan finns en film som visar sillkremla och tips på hur du känner igen den.
Förväxlingar
Den farligaste förväxlingsrisken är att missta en flugsvamp för att vara en kremla. Lömsk flugsvamp är en av världens giftigaste svampar och liknar den ätliga grönkremlan i både färg och storlek. Panterflugsvamp, brun flugsvamp och röd flugsvamp kan också likna kremlor om det har regnat så pass mycket att hylleresterna på hatten har lossnat och regnat bort. Dessa flugsvampar har ring och strumpa (=volva), så var noga med att titta på foten enligt checklistan ovan. Kom speciellt ihåg dessa två regler:
- Kremlor har aldrig ring eller strumpa på foten (plocka och få upp hela foten med fotbasen så du inte missar en ev. strumpa dold i marken)
- Kremlor har aldrig hyllerester på hatten
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
