En av våra bästa matsvampar, god och vacker och växer i lättframkomlig terräng.
Kartan visar fynduppgifter från Artportalen:
Karta |
Fyndlista |
Bildgalleri |
Fenologi
Källa: artfakta.se
• Hatt halvklotformad till utbredd, slät eller finfjällig, vit, som äldre ofta med grårosa ton mot kanten.
• Skivor först rosa, med åldern brunsvarta.
• Fot vit, ofta kortare än hattbredden hos utvuxna ex.
• Ring tunn, faller lätt sönder och saknas ofta på äldre ex.
• Svampkött vitt, ibland svagt rodnande.Förekommer allmänt på gräsmattor och ängar – helst på hästbetade marker – över hela skandinavien. Kan i likhet med en del andra svamparter växa i stora ringar, dessa syns ofta på avstånd genom att gräset där svampen växer är mörkare grönt (s k älvringar el. häxringar).
Ängschampinjonen är ganska typisk i sitt utseende och man lär sig ganska snart att känna igen den. Trots att svampköttet ibland inte rodnar i snitt så hör den till den grupp champinjoner som rodnar i köttet, här nedan är några andra ur samma grupp:
Strandängschampinjon - kraftigare och större, doftar annorlunda.
Vägchampinjon - kraftigare och större, med dubbel ring, ätlig.
Giftchampinjon - gulnar omedelbart vid skrapning, giftig.Likheterna är inte speciellt slående men ändå förekommer varje år att folk plockar den livsfarliga vita flugsvampen i tron att det är en champinjon.