Har länge ansetts som en av våra läckraste musseroner. Nya rön pekar på allvarliga förgiftningsfall i Frankrike, läs mer om detta nedan.
Kartan visar fynduppgifter från Artportalen:
Karta |
Fyndlista |
Bildgalleri |
Fenologi
Källa: artfakta.se
• Hatt välvd till utbredd, ofta med låg puckel, gul, med små brunaktiga fjäll, speciellt mot mitten.
• Skivor urnupna, svavelgula.
• Fot vitgul till gul.
• Kött vitt till svagt gulvitt, med en mjölliknande doft och smak.Växer i löv- och barrskog över hela Norden.
Kan variera mycket i färgstyrka, och de bruna fjällen på hatten är mer eller mindre tydliga. Om hattarna har utvecklats täckta av mossa, barr, sand el. dyl. kan de bruna fjällen vara näst intill obefintliga.Livsmedelsverket varnar för möjlig förgiftningsrisk om man äter riddarmusseron. Detta efter rapporter i “New England Journal of Medicine” om förgiftningsfall i Frankrike. Därför bör man iaktta försiktighet och kanske t.o.m. avstå från att äta riddarmusseron i fortsättningen.
Det finns flera arter i komplexet kring riddarmusseron. Bl.a. en som växer med asp (T. frondosae) och en blekare gul art som växer med tall (T. ulvinenii).
Svavelmusseron - med stark stickig lukt, giftig.
Bitter riddarmusseron - med bitter smak, giftig.
Kantmusseron - har vita skivor.
Stubbmusseron - med spetsiga svarta fjäll.