– Hatt välvd till utbredd, sammetsluden, gulbrun till mörkbrun.
– Rör som unga gula, med åldern gulgröna, med kantiga mynningar, blånar ej eller bara svagt.
– Fot gulbrun till rödbrun, ofta med ådernät som syns tydligast upptill.
– Kött gulvitt, med mild smak och lukt.
sammetssoppar
Sammetssopp s.lat.
Xerocomus subtomentosus s.lat.
NA
Ej tillämplig
Matsvamp
4 bilder
Kännetecken
Ekologi
Vanlig i löv- och barrskog över hela Norden.
Kommentarer
Foten är ofta träig i konsistensen och bör rensas bort innan anrättning. Det finns fler snarlika soppar men ingen av dem är giftig.
Sammetssopp behandlas här i bred mening som ett artkomplex med flera närstående och svårskilda arter. Hit hör bland annat vitköttig sammetssopp, guldsammetssopp, och sammetssopp i strikt bemärkelse som ännu inte har egna artbeskrivningar i Svampguiden.
Sammetssopp behandlas här i bred mening som ett artkomplex med flera närstående och svårskilda arter. Hit hör bland annat vitköttig sammetssopp, guldsammetssopp, och sammetssopp i strikt bemärkelse som ännu inte har egna artbeskrivningar i Svampguiden.
Förväxlingsrisk
Rödsopp har röd hatt, sällsynt.
Rutsopp har en uppsprickande hatt och röda färger i hattsprickorna, ätlig.
Falsk rutsopp har en uppsprickande hatt utan röda färger i hattköttet, ätlig.
Brunsopp har en mörkbrun hatt och saknar ådernät på foten, god matsvamp.
Rutsopp har en uppsprickande hatt och röda färger i hattsprickorna, ätlig.
Falsk rutsopp har en uppsprickande hatt utan röda färger i hattköttet, ätlig.
Brunsopp har en mörkbrun hatt och saknar ådernät på foten, god matsvamp.
