dags att få till en fin balans
mellan bra och dåligt
1.att få traska på mjuka mosstuvor
2.känna hur alla bekymmer sakta rinner av en och friden infinner sig
3.att fortfarande efter fem timmar känna,“jag ska bara kolla där”
4.hitta mängder av sin “drömsvamp”
5.stanna upp och andas doften av varm/regning/somrig/höstig skog
6.och trotsa spindelnät,regn,fästingar fortfarande vilja krypa in i buskar och snår
7.lyssna på fågelsång
listan kan göras ännu längre,eller hur?;)
Att hitta en liten vacker svamp inne i dunklet och få kravla på alla 4 för att komma i läge med kameran och just som man skall knäppa så letar sig en liten solstråle in i dunklet och belyser den lilla vackra varelsen. Och i huvudet spelar Pink Floyd just då upp, “Is it enybody out there”. lycka:)) Och sedan väder sig om och upptäcka att man nästan kryper mitt i den gula mattan, Tjohoo.
En efterlängtad heldag i oktober. Tidig förmiddag o dimman ger så sakta efter för solen. Luften stiger och blir hög och klar. Hög som den bara blir vissa dagar på senhösten. Eftermiddagen övergår i regn, men det gör inget. Ut till bilen bara för att tömma korgarna o in tillbaka i skogen. Vill inte åka hem än riktigt. Börjar skymma och det är långt till bilen men vill inte sluta, inte riktigt än, det finns ju svamp kvar. Oron kommer krypande. Ska jag hitta hem? Ljuset räcker inte längre för att tyda kartan. Måste vara logisk nu, tänka klart. Måste bestämma riktningen o hålla den. Regnet övergår i snö men jag fryser inte, inte så länge jag håller farten. Men jag är blöt och det är inte helt givet att livhanken står att rädda om jag går vilse. Adrenalinet kommer till undsättning, både åt kropp och tanke och just när jag noterar att det börjar bli svårt att se handen framför mig snubblar jag ut på skogsbilvägen. Månen tittar fram o avslöjar bilens kontur ett par hundra meter bort. På med motorn. Av med alla blöta kläder. Fram med den extra termosen som legat kvar i bilen. Jag fryser så jag skakar men snart nog kommer värmen och ett obeskrivligt välbefinnande tar form.
Det lyckorus jag befinner mig i på hemvägen toppar min fröjdlista.
cicki T. jag har alltid 2 uppsättningar bilnycklar med mig en gömmer jag alltid vid bilen, en lägger jag i ryggan. Då slipper man ha ångerst och bekymmra sig över småsaker när man är ett med naturen. Och så inga negativa vibbar i denna tråden om jag får be:)))
Det är faktiskt en fröjd att veta inombords att mitt Stoltfjällskivlingsställe just nu håller på att prunka av denna ståtliga svamp, nu väntar jag bara på att få tag på en bil som kan ta mig dit. Det är åxo tillfredställelse att veta att om jag inte kommer dit så hittar kanske Affe Landskrona dem i stället men jag får hoppas att han lämnar några små till mig:))
Fröjd är att tassa in i sovrummet och känna doften av torkande hattar av Stolt Fjällskivling… de verkar komma starkt i år, har aldrig sett så många på en gång, och de torkar verkligen snabbt.
Mindre fröjdefullt är att min lillaste kisse hittade de Fjällskivlingsfötter jag också lagt på tork, och att hon satt i sig en hel del av dem, alldeles olovandes. Fast de var säkert jättegoda ;)
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.