Den är faktiskt god att äta. Tydlig umami, indikerar hög halt av glutamater.
Några torkade såna där och ett par folköl sen är man igång. Perspektiven blir skeva, stort blir smått och vice versa, och så vinglar man. Vid högre doser förstår man varför amanitan spelat en stor roll i utvecklandet av människans religioner och varför den hela tiden dyker upp i religiös symbolik.
Jag skojar inte.
För länge sedan hade jag en svampbok där det stod att den är ätlig efter avkokning, nämligen Svampar i färg. Och eftersom vi alltid kom ut så sent på söndagseftermiddagarna fanns det just inte så mycket annat att plocka. Så det fick bli röd flugsvampsoppa ibland men det var faktiskt inte särskilt gott.
Få inga idéer nu med avkokning.
Ragnhild har nog bara haft tur. Dåre som jag är så har jag gjort det här flera gånger, och jag kan säga att potensen, dvs halten ibotensyra varierar något oerhört med både växtplats och även individuellt.
En metod för att öka potensen är att omvandla muskimol till ibotensyra mha värme, så avkok i alldeles för lite vatten kan säkert skicka iväg någon på en resa i psyket som inte var väntad. Det är inga leksaker det där, även om man inte dör av dem.
Jag håller fortfarande
Stropharia aeruginosa
Ärggrön kragskivling
som den snyggaste svampen.
http://lh6.ggpht.com/_sTLltD0pabU/RxkSyuQCztI/AAAAAAAAARg/3S8iQ6O-NAs/gruenspantraeuschling.jpg
OBS. Bilden ej tagen av mig.
Mvh
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.