Två bilder till.

Tacksam för all hjälp jag kan få, ett suveränt forum

Om det där inte är honungsskivling skall jag äta upp min hatt.

Du slipper äta upp hatten Peter… visst är det honungsskivling, men det är svårare att säga vilken av dem. Det finns flera arter honungsskivlingar i Sverige och det är inte många som kan skilja dem åt.

Kvack, en sån tur.

Frågan är om man vågar äta dem?

För några år sen var det så fullt med honungsskivling i trakterna så att man ledigt skulle kunna plocka kassar av dem inom 10 kvadratmeter.

som barn åt vi den, men har slutat för det kom nån rapport om magåkomma…det knepiga är att vi forfarande äter stenmurklor, inte barnen dock…

Svärmor bara skakar på huvudet åt murkellarmen. De åt säckvis med murklor och kokade aldrig ur dem innan torkningen. Varken hon eller hennes systrar har hört talas om en enda person som blivit sjuk av murklor.

Jag har inte det modet och jag uppmanar ingen att följa hennes exempel, men ändå.

Fast det är väl ett cancerframkallande ämne man varnar för…måste nog googla på det igen…;=)

Var på resa i norr Rumänien förra året. Där var honungsskivlingen mycket populär och folk plockade kassevis. Många stod också vid vägarna och sålde.

Hej Peter!
Riskvärdering är svårt. Din svärmor och hennes syster känner väl ändå någon som ätit murklor och senare i livet drabbats av cancer utan att veta hur cancern uppstått?
Urkokning (avkokning)före torkning verkar vara dubbelarbete. Såväl avkokning som torkning är verkningslösa mot det cancerogena giftet.

Både jag och svärmor känner människor som drabbats av cancer. Både de som ätit murklor och de som aldrig gjort det. De har förmodligen alla ätit kantareller. Ingen vet ändå varför de fick cancer.

Cancer-risken gäller så vitt jag vet endast dokumenterat för möss/råttor, som man matat med ohemula mängder stenmurkla. Om det gjorts någon epidemologisk undersökning av murkelätare mot icke murkelätare vet jag inte.

Avkokning och torkning görs för att få bort det njurverkande giftet. Det var det hon talade om. Hon skakar på huvudet åt att koka ur 2 ggr och sedan torka innan man kan äta murklor. De torkade dem bara, åt, och ingen blev sjuk av det. Trots mängden de åt, och trots mängden av gyromitrin som finns kvar.

Jag säger inte att man skall följa hennes exempel, men det förefaller som om livsmedelsverkets rekommendationer är mer baserade på försiktighetsprincipen. Själv funderar jag för mycket, och äter dem inte alls…

Man kan ju fundera över om mängden gift i murklorna varierar för olika regioner? Gynnar värme giftproduktionen? Svärmor kommer från norrland, och så även murklorna hon åt.

Här är en länk angående rekommendationer och murkelförtäring:

http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=11600&epslanguage=SV

Och för att mota eventuella hugg redan nu: nej, jag rekommenderar ingen att frångå rekommendationerna. Jag förringar inte risken att bli förgiftad av stenmurkla efter bristfällig hantering etc.

Jag tyckte bara det var märkligt att svärmora aldrig blivit sjuk eller hört talas om någon som blivit det, trots exponeringen. Men så åt de väl inte kilovis i taget heller.

Som sagt. Riskvärdering är svårt. Man kan aldrig generalisera från ett enskilt fall eller några få i sin egen omgivning. Jag litar till min väninna, svampälskaren och toxikologen (giftexperten). Hon säger att om jag förstod mig på formeln för det cancerogena giftet i stenmurkla så skulle jag aldrig äta stenmurkla. Men kanske i hög ålder att jag smakar ändå...