Ser fram emot dina svar. Har upplevt detsamma men anrättatoch ätit som om det regnade. Blev inte sjuk.

Du har hittat en blodriska som på latin heter Lactarius queticolor, känns b.la igen på att den vid snitt är blå under hatthuden

Tack för hjälpen!
Man lär sig nåt nytt varje dag här på Svampguiden.

De mörkare blodriskorna är sannolikt “nordlig granblodriska”, Lactarius fennoscandicus.

http://www.mtsn.tn.it/russulales-news/tx_photos.asp?index=987

Här finns bestämningsnyckel och beskrivningar av de nordiska blodriskorna:
http://www.svampar.se/bildarkiv/SMT_2007_2_Nordens_blodriskor.pdf

Hittade blodriskor som är blåa ovanpå idag. Hela och rena, jättegoda.

jag har gott om Queticolor i mina trakter oftast är de bara blå under hatthuden men iblöand är även små svampar blåa

åsså bilderna

Den där blå färgen kan uppträda mer eller mindre hos fler arter av blodriskor, särskilt quieticolor, semisanguifluus och fennoscandicus.
Därför tycker jag att det svenska namnet blåmjölkig riska på Lactarius quieticolor (= L. hemicyaneus) missvisande..

Den nordliga granblodriskan är bunden till gran och är mycket lik granblodriskan bortsett från färgen. Den är ganska vanlig i rikare fuktstråk i Norrland, men förekommer längre söderut också.

Lactarius quieticolor är inte alltid så blå. Den liknar mest en tallblodriska (läcker riska) men är brunaktig på hatten. Den växer med tall, ganska stor, hård och kompakt.
Bifogar bild av en sådan (bekräftad av Ursula Eberhardt).

antagligen har du rätt Irene , vid närmare titt på bilderna så ser jag inga gropar

Nu är dom här igen. De blågrå riskorna utan larver, vilken av de nordliga artena det är kan vi tvista om men mina från idag var i alla fall gropiga på foten. En ren fröjd att rensa dom jämfört med de vanliga granblodriskorna.

Å dom vill jag också hitta. Här (s.älvsborg) finns mängder med blodriskor med larver i, och av 10 st kanske jag kan spara två...