Tack Irene för fina bilder. Jag är tacksam att jag inte behövde gissa den här gången.

Mycket fina och vackra bilder.

Iréne, när du nu tagit på dig en lärarroll, tycker jag du ska förklara vad termer som “hygrofan” och “mussling” innebär.

Nåja, jag gjorde presentationen av rödskivlingar bara för att Bo E-son undrade vad det var för något..

Till vänster om textrutan här, kan man klicka på “ordlista” och hitta en bra förklaring på uttrycket “hygrofan”, (och en hel massa annat) så det behöver jag inte gå in på.

Mussling finns inte med, men det brukar beteckna skivlingar som sitter fästade i substratet vid hattkanten eller med en sidoställd fot.
Bild av musselrödling finns här:
http://www.swefungi.se/PAGES_DH/Entoloma_byssisedum.html

“Substrat” och “skivling” finns också i ordlistan :-)

Missade förresten att bilderna var så stora - jag ber om ursäkt för det.

Jag tyckte bilderna var vackra och texten informativ och intressant. Svåra ord och facktermer kan man som sagt finna i ordlistan.

Jag tyckte också bilderna var fantastiskt fina, men jag rådde Irene att pedagogiskt förklara vissa termer som man kanske inte tänker på att man kan hitta i ordlistan. God jul.

Trevligt med lite rödskivlingsfakta. Fina bilder!

Bra information om ett svårt släkte. Själv tycker jag mig inte hitta så förskräckligt många Entoloma-arter i mina trakter. Det är mest stink-, tvål- och silkesrödling. Ibland även doft- och skogsrödhätting. Boknopping blev ett nytt roligt fynd för året förresten.
Det är möjligt att en del av de svampar som efter en skogstur får förbli obestämda, med svepskälet tidsbrist, delvis kan vara rödlingar. ;o)

Tack, Irene!
Tycker inte att ditt språk är svårt att förstå, däremot har du ju kunskaper om svampar utöver oss vanliga “matsvampplockare”!
Möjligen skulle man kunna förväxla den blå varianten med blåmusseron, men annars tror jag att min okunskap mest beror på att dessa rödskivlingar är så olika de matnyttiga svamparna. De verkar också övervägande små och tunnköttiga och de större har man säkert lärt sig undvika av risk för förväxling med den fruktade bolmörtsskivlingen.
Eller kan det vara så enkelt som att det är ovanligt med rödskivlingar just i de trakter vid västra Hjälmaren där jag växt upp och har mina svampmarker?
Nästa gång jag hittar några svåridentifierade skivlingar ska jag dock komma ihåg att ta rödskivlingarna med i beräkningen.

Irene, glömde påpeka att bilderna kom upp alldeles perfekt på min dator, som förmodligen är en av de sämsta och trögaste som används på detta forum!
Inget alls att ursäkta, bilderna var utsökta!

Det är nog sant att man inte hittar rödskivlingar så ofta. Inte ens de vanligaste av arterna, som skogsrödhätting, stjärnrödhätting och stinkrödling trivs när markerna blir allt mer kväverika.
Många av rödskivlingarna, särskilt noppingar, används som värdemätare på vissa typer av hotade och skyddsvärda marker. De hittas mest tillsammans med små fingersvampar, jordtungor och små färgglada vaxingar i ogödslade och utmagrade slåtter- och betesmarker. Sådana biotoper finns inte längre kvar där moderna jordbruk har tagit över - och naturligtvis inte heller där jordbruken har lagts ned och markerna fått växa igen.

Tack för informationen.
Man får hålla ögonen öppna för rödlingar och noppingar i fortsättningen.
Intressant att det är ett positivt tecken att hitta dessa.
Tror faktiskt att de är lätta att missa, i alla fall de mindre gråbruna varianterna.