Under den frusna årstiden kan man studera svampböckerna och fräscha upp sina kunskaper. Eller kan man läsa svampkåserier, som detta nästan 100 år gamla visdomsord av redaktör Waldemar Bülow i Lund:
“Svar till Herr Johansson i Växjö:
Nä, hr Johansson, det är fel.
Man kan inte skilja giftiga svampar från ätliga genom att lägga en silversked i anrättningen. Lika gärna kan man ditlägga en galoscha. Och ett säkert medel vore visserligen att låta sin svärmor prova anrättningen, vilket dock icke kan rekommenderas såsom i vissa givna fall stridande mot lagen och dessutom rätt oridderligt.
Det finns inte mera än en väg för att lära skilja giftiga svampar från ätliga. Det är att lära sig de olika svamparnas kännetecken. Köp en svampbok, lås sig inne i ett rum, rulla ner gardinerna, tänd pipan och läs så att ögonen stå på skaft. När hr Johansson kan boken utantill, framifrån och bakifrån, så res till Evedal, gå in i djup och öde skog, löp runt där i en vecka—utom nätterna med acetylenlykta—och lär sig alla där växande svampar. Kom så fram en söndagsmorgon, då solen skiner, så få vi se, hur han ser ut. Kan hr Johansson då skilja Rödlätta Fasta Vitsporiga Kremlan från Jättestora Klotrunda Röksvampen, så har han förutsättningar för god fortsättning. Varom icke, så vilja vi icke i detta sammanhang tillkännagiva vår oförytterliga mening.”
Kan bara instämma!
Vintern är en bra tid att studera svampböckerna. När nästa säsong kommer, har man inte hunnit glömma allt från den föregående..
Ett annat råd jag själv fick som nybörjare, var att lära mig använda de vetenskapliga namnen på de svampar och släkten jag kände till. Jag vet inte om det fungerar så för alla, men när den tröskeln väl var övervunnen, tycker i alla fall jag att det gick mycket lättare att komma vidare och lära sig fler arter.
Det där med universalmetoder för att särskilja giftiga arter, får en ibland att undra varför det inte sker fler förgiftningsfall än det gör.
Jag hade en cirkeldeltagare som hade fått rådet från en äldre släkting:
- Om svampen blir blålila vid stekning då är svampen giftig.
Det finns säkerligen många liknande farliga råd. Bülow avfärdade ju ett av de klassiska. :)
En nyfiken fråga till alla er som använder svamparnas latinska namn så lekande lätt: Har ni goda kunskaper i latin, har ni pluggat in namnen utan att veta vad de egentligen betyder eller kopierar ni friskt från andra hemsidor?
Jag tänker på stavningen av de latinska namnen t ex!
Naturligtvis kanske alla svaren kan gälla, men jag kan inte låta bli att fascineras av ert latinska kunnande!
För att kunna fördjupa sig i något svampsläkte behöver man mer specialiserad litteratur som inte ges ut på svenska, så då har man inget annat val än att använda de vetenskapliga namnen - men alla har nytta av dem, därför att de är gångbara i alla länder om man t.ex. vill “googla” efter bilder och annan information.
Sitter och blickar tillbaks lite på gamla inlägg och frågan som dyker upp i detta inlägg blir följande:
Vilken svensk svampbok kan rekomenderas?
Både i matsvampssyfte och “övriga” svampar. Måste väl nästan finnas något praktverk som är ganska så universellt.
Har själv köpt på mej både det ena och det andra genom åren men saknar ändå “det där”...
Det fanns ett par tre stycken på bokrean, som jag nog tycker kan anses vara hyfsade.
Annars är väl standardverket på svenska Ryman/Holmåsens bok Svampar, utgiven på Interpublishing (och kommer nog inte på någon bokrea). Den har dock inte mycket information om vad som är matsvampar.
Ja, Ryman & Holmåsens “Svampar - en fälthandbok” med sina 1500 arter (varav 1100 med foto) betraktas nog fortfarande som standardverket. Den 3:e utgåvan kom 1992 och är för tillfället slut hos de flesta handlare, men en ny upplaga ska tydligen komma i månadsskiftet april/maj.
Ett prisvärt alternativ är Bo Nyléns “Svampar i Norden och Europa”. Den innehåller ca 1800 arter, varav drygt 1400 i bild. Tyvärr är bilderna i minsta laget för att göra svamparna rättvisa, men boken som kom år 2000 har ett intressant urval av arter.
För den som nöjer sig med 230 arter med foton, finns “Bonniers svampbok” (översatt från danska av Robert Daun) som också är relativt ny.
En klassiker är Bo Mossbergs “Svampar i naturen, kulturen, köket”. Den senaste omarbetade utgåvan kom 2004 och har inte foton av svamparna, utan de avbildas istället med hjälp av Bo Mossbergs fina akvareller. Jag har inte hittat uppgifter om hur många arter den innehåller (har den inte själv).
En av mina egna favoriter är Marcel Bons “Svampar”, i översättning av Olof Andersson 1994 - även den med akvareller. Den innehåller drygt 1500 arter. Den verkar tyvärr också vara slut hos de flesta handlare, men går nog att hitta om man söker lite på webben.
Jag köpte nyligen Bonniers Svampbok som är relativt ny med mycket bra bilder och text. Innehåller sådär 230 arter av både ätliga och oätliga svampar. En sån bok man kan läsa från pärm till pärm.
Finns att köpa, antagligen billigast, på http://www.netbokhandeln.se/ för 165kr plus 19kr i frakt. Annars kan man låna den på bibban och bilda sig en egen uppfattning om den först. Förutom Ryman/Holmåsen, Nylén och ovan nämnda bok tycker jag inte jag sett så mycket annat bra på svenska. Går man utanför matsvamparna är det antagligen inte någon ekonomi i dessa böcker för att inte tala allt arbete för att sammanställa en sån bok.
Jag har nämnt det tidigare, men ett annat bokverk som tidigare har legat på readiskarna i många år, var Norstedts Stora svampbok. Jag tror den senaste utgåvan var från 1992, och nu finns den nog inte längre att köpa.
Men boken finns att läsa ändå:
Det engelska originalet är reviderat och tillgängligt i sin helhet på webben med 1565 arter, oftast med flera bilder av varje art - här:
http://www.rogersmushrooms.com
Om Norstedts Stora svampbok är den som jag tänker på så har vi försökt få ta i den utan att lyckas. Förstår inte hur de bara slutat att sälja nåt som är så efterfrågat. Jodå, Rogers är bra fast han har lite små bilder. Nätet är en stor tillgång och det lär inte bli sämre, kanske bara svårare att hitta.
Irene. Jo, jag har klickat på dem så de blir större men jag tycker ändå de är lite smått för att se detaljer. Nu säljer han bilder också och de ser säkert mycket större ut. Mitt intryck är att bilderna på din sajt är betydligt bättre, särskilt om man högerklickar och väljer “View image”, då är vi uppe i lite bättre storlek. Rent allmänt så ska ju bilden ha rätt ljus, kontrast, skärpa och färger mm också men det är sällan eller aldrig lätt att få till en perfekt foto ute i skogen.
Ingemar, då förstår jag vad du menar. Ateljebilderna av kollekter kan bli ganska enahanda i längden också. Det är roligare med bilder av svamparna på växtplatsen, men det är som du säger, inte alltid så lätt att lyckas.
Det ska förhoppningsvis kunna bli bättre bilder med digitalkameran när man har blivit lite mer vän med den. I alla fall är risken mindre att misslyckas helt, sådant man kunde råka ut för tidigare när man inte såg resultatet förrän man fått hem den framkallade filmen..
Ja, digitalt är förbaskat kul så jag är inne på min tredje kamera nu. Kostar i princip ingenting att knäppa när man väl har kameran och resultatet ser man när man kommer hem. Eftersom jag åker mc så följer för det mesta den lilla kameran med. Den bästa kameran är den som man har med sig, heter det visst. Det blir visserligen inte samma kontroll som med systemkameran men då får det bli några extra bilder istället. Största problemet tycker jag annars är ljuset i skogen, eller bristen på ljus, om man inte släpar med sig stativ och reflektorskärm. Irene, hoppas du kommer att trivas med din nya kamera och att vi får se bilderna på din webbplats.
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
