Varje söndagsmorgon lyssnar jag och min man till Mannheimer och Tengby som är så roligt. I söndags fick vi också Anna Mannheimers 10-punkterlista på hur man vet att man är en äkta svampplockare. Kopieras in här:
Annas 10 budord för den äkta svampplockaren
En äkta svampplockare:
1 . Har mer än 5 svampböcker hemma. Läser dem året runt, inte bara under svampsäsong.
2. Plockar aldrig i plastpåse, använder korg eller i nödfall papperspåse.
3. Skryter inte över sina fynd. Talar överhuvudtaget så lite som möjligt om sin plockning.
4. Ropar inte i skogen.
5. Lär sig högst två nya sorter per säsong.
6. Sparkar aldrig på svamp, även om den är giftig eller maskäten.
7. Ser svampar för sitt inre efter en dag i skogen.
8. Hittar alltid till svampställena trots ett eventuellt dåligt lokalsinne i övrigt.
9. Plockar aldrig för små och aldrig för stora svampar.
10. Skojar aldrig om svamp.
Beträffande punkt 9 - vad är för stort och för litet? Riktigt stora svampar brukar ju falla bort för att de inte är så värst fräscha, men var går den undre gränsen?
Exempelvis för trattisarna - frun och jag hade en kontrovers i skogen häromdagen när hon tyckte jag plockade för små exemplar… Mina var väl en 4-5 cm på längden och hattdiameter på 1,5-2 cm…
Jag kom på en till igår i skogen. När man skall vända hem i skogen och känner sig “lite” vilsen så följer man inte alltid stigar utan som igår tex: -Där har jag gått förbi vid de avbrutna svavelgula, där var en gammal brunsopp osv. På så sätt hittar man hem. Då är mitt minne otroligt kort vad det gäller andra saker. Känner någon igen sig?
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.