Haha, jag är inte i tjänst så jag kan in haffa dig just nu.

Det va ju synd..

Fotboja Charina!

Går fint att gå i skogen med fotboja… Det skriker bara lite hos polisen.

Ja, svårt detta med att hålla sig från skogen. Humöret åker ned i skorna direkt om man tvingas att stanna inne en hel dag, som nu;-( har tusen saker, och middagsgäster och gubben att hämta på jobbet, och hunden ska ha sitt… Inte idag, det hinner bli för mörkt, men imorgon så!

Antar att beroendet blir lite lättare att hantera bortåt november när kylan sätter in. Visserligen brukar jag bryta av frusna trattisar men inte så ofta.

Vi får väl bilda anonyma svampberoendes förening då.

November?!
Jag har plockat trattisar i december i 12 grader +. Jag vet att det fanns trattar i januari med.. Men då va det frost. Plockar inte frostbitna trattar, de smakar beskt. *åsikt*

I Halland ja. Vi andra som bor norröver får nöja oss med att plocka tills frosten tar allt. Har iofs plockat trattisar med fläckvis snö runt om men det hör till undantagen.

Charina! Om du absolut ska briljera med dina engelskakunskaper, så bör du stava rätt, åtminstone efter några inlägg! Addicted; alltför negativt för mig som är ‘devoted’!

Har plockat trattisar på nyårsdagen (något frusna, men…) och gjort världens godaste paj/stuvning/sås på dem. Varje sommar och höst känner man “suget” att komma ut i skogen och hitta goda svampar. Det är verkligen beroendeframkallande!

Jan.

Briljera? Jag? Nädu… Har du käkat surkål?

Tro inte allt ni läser i andras namn nu, trollen leker!

Jag såg det för en stund sen.

Jag har plockat trattisar den 18 januari…. 2007. Felfria.
Dessutom är det nu som blåmusseroner t ex kommer, för att inte tala om frostvaxskivling, som inte en sbörjat än. Nä nä, än är det ett par månader kvar.

Hihi kul skrivet =D
Så sant att man blir beroende :/ blir skogen i morgon kanske..idag blir det båt o hav:) där ropar makrillarna ;)

Jag tror på fullaste allvar att vi svampjägare ofta är beroendepersonligheter. Själv är jag också pokerspelare, och jag har noterat att intresset för svamp är stort bland andra pokerspelare (var i skogen med ett pokerproffs senast igår). Vi jagar kickar; ibland är det att få in flushen, ibland är det att hitta en backe full av trumpetsvamp.

Birgitta, jag tror att det ligger mycket i det du säger, jag har ofta funderat på varför vissa personer, jag själv t ex, blir så hängivna, passionerade eller näst intill nördiga när det gäller svampplockning eller vad det än må vara….

Birgitta L.
Har en gång fått Royal på given. Va ungefär så när jag satt o pinkade bakom en skyttepaviljong i blekinge o upptäckte att jag satt bland svart trumpetsvamp. Wow..

Jag tror att de maniska matsvampsplockarna (dit hör jag själv) är beroendepersonligheter, men de andra som fotograferar slemhögar och giftsvamp och är levande svamplexikon har en släng av aspergers.. :)

Ja du Brenko, så kan det vara, har en anhörig med Aspergers som utan tvivel skulle kunna lära sig allt och mer därtill om svampar om det föll sig så, nu är det istället alla fotbollsresultat i italienska ligan sedan 1978 som är på tapeten och kan plockas fram när som helst, helt makalöst vad hjärnan kan registrera och plocka fram som om det gällde multiplikationstabellen.

Så tror jag också, Brenko!

Jag kan inte göra annat än hålla med, och det av persoliga erfarenheter. I min ungdom fanns inte diagnosen aspergers, man kallades helt enkelt tossig. Innan mitt svampintresse väcktes på allvar var jag fullkomligt besatt av steklar och frimärken.

Frimärken är ju ofarliga, men med steklarna var jag med om en otrevlig incident. Jag hade upptäckt en svärm av min favoritstekel Townesia tenuiventris som letade håligheter i en gammal stock att lägga sina ägg i, och jag kastade mig på marken med bultande hjärta och skakiga händer för att fotografera de små liven i denna ljuvliga fas av deras korta liv.

På något sätt lyckades en av dessa steklar ta fel på mitt öra och en hålighet i lågan, och lade sina ägg där. Detta förstod jag dock inte då, men några dagar senare knastrade det friskt i vänsterörat! Jag fick ta mig till lasarettet där en doktor fick spola rent örat efter att ha funderat länge och väl på vad som kunde ha orsakat symptomen.

När doktorn visade de små larverna från örongången slet jag våldsamt åt mig hans otoskop (öronkikare) för att få mig en närmare titt på krabaterna. Doktorn tittade länge och väl på mig, och skrev sedan ut ett recept på lithium och lugnande barbiturater. Då fick jag mig en riktig tankeställare, och förstod att mitt beteende inte var riktigt friskt, och beslutade acceptera medicineringen.

Varför besudlar jag då vårt forum med denna långa tröttande historia? Jo, lithium har som bieffekt att man den öppnar upp för angrepp av fungusen Tinea pedi , i dagligt tal kallad fotsvamp, och med detta var mitt mykologiska intresse fött!

Skönt att att ni känner igen trollen förresten. Givetvis skulle jag aldrig vara så ohövlig att jag skulle klanka ner på någons engelskakunskaper.

Då var det inte du då som klankade på mitt misstag. Grejen va att jag faktiskt ändrade stavningen från 2 d till 1 d innan jag postade, för jag tyckte inte det stämde.. Ingen är fullkomlig.Men jag hatar särskrivning!

Jätte intressant historia Jan!

Vi har alla våra egenheter. En del goda (normala) och en del mindre goda (mindre normala). ;-)

Här i forumet har vi i vart fall vissa egenheter gemensamt!

oj, mitt senaste äkta inlägg är från 2008-09-19 19:48:37 då jag sade mig vara devoted, inte addicted. Allt därefter är trolleri - fram till nu. Jag hinner p.g. av ‘svamparbete’ inte läsa vad trollen och ni skrivit sen dess. Hör av mig i kväll!

Jag blir bara mer allt förvirrad på denna sajt nu.