Du har rätt både om bilderna och blodriskorna.
Dom är jättegoda.

Lätta att känna igen med sin morotsfärgade saft som bli grön när den torkar.

Köttiga och fina. De jag hittar brukar se spensligare ut. Nuförtiden tyvärr också rejält maskätna.

Det verkar vara tallblodriska. Den godaste. Den heter deliciosus. Granblodriskan heter deterrimus, som betyder det sämsta.

Jag har stekt på dem och ätit upp dem- Det var bland det absolut godaste jag ätit!!!

Hm? och såna har man inte skänkt en tanke på 30år i skogen!

Hur skiljer sig gran- och tallblodriskor i smaken? Någon som haft ynnesten att få jämföra?

“det sämsta” har jag iaf ätit och den ligger på mina top 6 iaf

Finns det nån risk med riskor?

Svikna förhoppningar kanske, om man äter “den sämsta” när man tror att man har “den godaste”!

Risken skulle väl vara att man gör som en bekant till mig, och förblandar riskor av alla slag som man sedan stuvar och äter utan förvällning, för att sedan tillbringa resten av dygnet på muggen! =)