1. Spathularia rufa (blek spadmurkling)
2. Thelephora palmata (busksvamp)
3. Cortinarius emunctus (stålblå spindling)
4. Hygrophorus pustulatus (grynvaxing)
5. Exidia saccharina (sockerkrös)
6. Aleuria aurantia (mönjeskål)
7. Phyllotopsis nidulans (stinkmussling)
8. Calocera cornea (gullpigg)
9. Hygrophoropsis pallida (blek narrkantarell)
10. Lactarius pubescens (blek skäggriska) eller är det den vanliga skäggriskan?
11. Ser nästan ut som tigermussling (Lentinus tigrinus)  men substratet stämmer inte. Då är det väl vanlig syllsvamp (L. lepideus) kanske?
12. Ser ut som den vitsporiga skivling som man tyckte påminde om en Limacella och som man först trodde var en ny art men som efter DNA-studier av Jacobsson m.fl. visat sig vara en variant av Cortinarius collinitus som saknar pigment. Har för mig att jag sett den på en akvarell av Siw Muskos i Jordstjärnan, och i senare nummer av tidsskriften även på färgfoto. Är det från samma fyndplats eller finns det flera lokaler för den?

Gör ett försök, för som vanligt känner man ju igen många, men saknar namnen.

Mina gissningar:

1.haröra
2.ser ut som en blandning av korallticka och nån mörkbrun fingersvamp?
3.violspindling
4.sotbrun vaxskivling
5.gelésvamp på tall? Vet ej vad sådan kan kallas?
Gissning: brun gelésvamp
6.brandgul skålsvamp
7.ostronmussling
8.hjorthornsvamp
9.blekbrun trattskivling? Har nog ett fantasifullare namn? Gissning: dofttrattskivling (de brukar ha tydliga dofter)
10.skäggriska
11.svårt när man inte kan bedöma storleken.
Ska vi gissa på en liten ängschampinjon eller en stor kungschampinjon?
Kanske rent av en vägchampinjon, fast har de så tydliga fjäll?
12. Svår, men jag drar till med sommarmusseron, för den ser ut som bilder jag sett på den.

Tack Irene, för kul test och fina bilder!
6.

Tja efter att ha kikat på Michaels svar så var det ett ganska svårt test i alla fall.

Några frågor i anslutning till detta:
Är busksvampen ätlig? Var växer sådan?
Är tigermussliongen vanlig på tall?
Jag vill minnas att jag sett en konstig champinjonliknande svamp, dock med vita skivor, som doftade bittermandel och växte i en tallklyka.

Suveränt Michael, rätta svar rakt igenom!
(ja, 11 är syllsvamp)
12 är mycket riktigt en sorts albinovariant av violettfotad slemspindling. De på bilden kommer från Vilhelminaskogarna där jag hittade en jättekoloni av den i höstas (en samling med normalt färgade C. collinitus fanns också strax intill), men jag har sett samma färgvariant i Borlänge också, för nära 20 år sen. Den gången var vi väldigt förbryllade över den där bleksporiga slemspindlingen, men misstänkte nog redan då att det var en albinoform…

Till Bo E och frågorna:

Busksvamp är inte ätlig. Den är väldigt seg och luktar som rutten kål…
Det är en släkting till vårtöra som var med i test nr 9.

Syllsvamp, som jag hade med på bild (11), växer normalt på tallstubbar, men frågan är om den inte är vanligare i trädgårdar där man har byggt upp väggar och gjort kantstöd av gamla järnvägsslipers. Där är syllsvamparna i alla fall lättast att hitta. Den har en aromatisk doft som jag associerar mer med terpentin än bittermandel, men svampdofter kan ju upplevas väldigt olika.

Då har jag faktiskt vid närmare eftertanke hittat syllsvamp två gånger:
För många år sedan fann jag en konstig seg fjällig svamp på järnvägssyll i Småland, smalspåret till Västervik! Enda svampfyndet på tio år i den trakten, så därför minns jag den!
Härom sommaren på tallstam, ca 1, 5 m upp, vill minnas att det var en klyka, ev. med murken gren åt något håll. Den var stor, men ung och fräsch och såg mycket aptitlig ut och doftade god bittermandel. Lite seg i foten men verkade ätbar i hattköttet, vågade dock inte testa att äta den då jag aldrig hört talas om ätliga trädparasiterande “champinjoner”!
Kan tänka mig att den med åldern blir ännu segare och att doften blir otrevlig.

Tack för trevligt svamptest! Alltid kul med aha-upplevelser. Jag visste att jag hade sett den bleka slemspindlingen nånstans. Letade nu bland gamla nummer av Jordstjärnan, det var i nr.1-96 som Jacobsson och Muskos skrev om “Cortinarius limacella” + en fin akvarell på baksidan och ett färgfoto inuti. I nr. 2-2003 konstaterade de att det rörde sig om en albinoform av C. collinitus. Finns tydligen några enstaka kända fyndplatser i Medelpad, Västmanland och Dalarna. Kul att få se den på bild igen!

Hej !
Som ni märker, är vi glada amatörer inte så insatt . Många har jag aldrig sett. De enda jag kände igen var sotvaxskivling, skålsvamp och skäggriska. Tvåan är någon form av fingersvamp och femman trodde jag var en murkla.
Men det är kul ändå att titta på era bilder. Lena

1 Spathularia rufa - blek spadmurkling.
2 Thelephora palmata - busksvamp.
3 Cortinarius betulinus - blekblå spindling.
4 Hygrophorus pustulatus - grynvaxing.
5 Tremella foliacea - brunkrös.
6 Aleuria aurantia - mönjeskål.
7. Phyllotopsis nidulans - stinkmussling.
8 Calocera cornea - gullpigg.
9 Hygrophoropsis fuscosquamula - blek narrkantarell.
10 Lactarius pubescens - blek skäggriska.
11 Lentinus lepideus - syllsvamp.
12 Cortinarius (Myxacium)suillus (den vitsporiga slemspindlingen).

Lena M:

Nr 4 var ju inte sotbrun vaxskivling, det var min felaktiga gissning.

Är grynvaxingen möjligen den art som växer i gräsmark och beteshagar?
Den sotbruna i barrskog?
Matvärde på dessa i så fall?

Ibland kan det vara lite svårt att bedöma svamparnas storlek på bilderna och det gör testerna svårare, förstås.

Grynvaxingen förväxlar man normalt inte med sotvaxing, eftersom den är så mycket mindre. Jag tycker att den ofta växer i skogsbryn och gläntor där det är lite mer gräs, men den är bunden till gran, så det är en “skogsvaxing” i alla fall.

Hans föreslog blekblå spindling på nr. 3, och det är inte så tokigt med tanke på färgen, men den är betydligt spinkigare.
Det är också svårt att bedöma storleken på kröset. Brunkrös på tall är kanske möjligt (fast jag har aldrig sett det), men sockerkröset, nr. 5, är jämförelsevis litet och finflikigt.

Hans, jag förmodar att du också kände igen Cortinarius collinitus från artiklarna i Jordstjärnan, och att suillus var ett skrivfel (C. suillus hör inte till gruppen Myxacium)?

Är typiskamatör jämfört med er. Vad är jordstjärnan någon tidning man kan prenumerera på? Kostnas? Är den bra?

Jordstjärnan har varit medlemstidning för Sveriges Mykologiska Förening (SMF).
Nu har den bytt namn till Svensk Mykologisk Tidskrift.

Jag tycker det är så pinsamt med alla stavfel på föreningens hemsida, att jag nästan tvekar att lämna ut länken, men här är den i alla fall:
http://www.svampar.se

Om tidningen är bra? Tja, artiklarna är varierande - många är både intressanta och roliga, men en del av dem passerar mig på molnfri höjd, om man säger så..

Du har rätt Irene. Suillus var ett förhastat namn från min sida. 

Mitt sockerkrös är väldigt olikt ditt. Har du ifrågasatt flikkrös?

Vackra bilder!
En del var lätt, andra mycket svåra. Nr 12 skulle jag i varje fall inte haft en chans att gissa rätt på.
Syllsvamp är ju i samma släkte som shiitake, borde den inte gå att äta?

Hans, jag känner inte igen namnet flikkrös, vad har det för vetenskapligt namn & var hittar jag info om den arten..?

Joachim: Det brukar stå om syllsvamp att den är oätlig, men jag vet inte om någon har provat. Den kanske bara anses vara för seg att äta?

Vid närmare eftertanke är nog flikkrös en gammal synonym till brunkrös. Men en gammal bild på “flikkrös” liknar din. Jag ska kolla hemma (är på jobbet). Återkommer.

Jag har sökt runt lite på webben om syllsvampen och dess eventuella matvärde, och inte hittat något om den som matsvamp.
Däremot dyker det upp en antal artiklar inom medicinsk forskning, där extrakt från syllsvampen sägs ha en massa goda egenskaper (när det har testats på möss). Det stärker immunförsvaret och har antiinflammatorisk verkan. Ja, det sägs t.o.m. kunna restaurera benmärg som skadats vid strålning.

Man kanske lite försiktigt vågar smaka på syllsvampen om den återkommer i tallskogen, då?
Den doftade i alla fall aptitretande och verkade inte helt igenom seg i hattköttet fast foten var som hårdgummi, vill jag minnas.

De goda medicinska egenskaperna som Irene talar om, brukar också tilläggas shiitake. Shiitake är ju ungefär den dyraste svampen i livsmedelsaffären, men jag brukar köpa den ibland eftersom den faktiskt är mycket god.  Därför funderar jag om mycket unga syllsvampar kan smaka likadant. Jag har dock bara hittat gamla och sega.

Syllsvamp är ju annars inte särskilt vanlig - den hade ett uppsving på 50-60-70-talet när det låg en massa gamla övergivan nedlagda järnvägar runt om i landet, och som ännu inte blivit upprivna. Syllsvampen trivdes på gamla halvruttna oimpregnerade syllar. Jag undrar vad det var som fick den att hysa förkärlek för just järnvägar. Numera är den inte alls lika vanlig.

Syllsvampen ser i allafall god ut

Ingelström (1940) har förutom Tremella foliacea också T frondosa - flikkrös. Men det var bara funnet på vissa lövträd och slogs ihop med foliacea. Jag ville bara tala om var jag fått det ifrån. Ditt krös är nog foliacea.

Man ska nog akta sig för att plocka syllsvamp från slipers eller järnvägssyllar, det är väl inte otänkbart att svampen tar upp diverse gifter från impregneringen. Jag har för mig att det bl.a. kan finnas arsenik i imregnerat virke. Det är möjligt att svampen inte växer där virket är imregenerat, förmodligen är det så eftersom det är lite av syftet med behandlingen, men inte ska man chansa när det gäller matsvamp.
Syllsvamp går ju ibland att hitta på hälsosammare substrat, om man nu vill prova den.

Jag hade naturligtvis inte en tanke på att äta något som växt på smalspåret!
Det jag funderar på är att kolla in den tall där jag hittade den stora syllsvampen. Den var dessutom minst tre gånger så stor som de små på järnvägen (dessutom gångavstånd till tallen, men för mig ca 25 mils bilresa till smalspåret!)