2 av mina 3 barn har ärvt mitt intresse för att plocka svamp. Jag i min tur har det efter min mamma.

samma här arv från mor till dessa två på bild

Kul:) själv har jag en ny sambo som inte sett skog innan? och nu tjatar hon hahaha…sketkul

Har nog ärv mitt intresse från far och mormor. Mamma var rädd för skogen, troll och vargar ni vet;-)
Pappa jagar, fiskar och plockar. Jag fiskar och plockar, och fotar. Barnet mitt fiskar, och fotar och kan svamp också.
Gubben kunde kantarell men var van skogsmänniska sen lumpen och hemvärnet. Han gnölade lite i början men har snabbt lärt sig flera sorter(även om jag kollar det han plockat), han går gärna till skogs och vill ibland när jag har annat för mig också. Han har till och med plockat lite själv, fast bara kantarell, när jag varit på jobb utomlands. Fiske gillar han däremot inte, men han lär sig väl;-)

När min son var i tidiga tonåren och började vägra följa med ut i skogen sa han: “En sak ska du veta, mamma. Du har för all framtid förstört allt intresse jag skulle kunna ha för att plocka svamp, genom att du har släpat ut mej och syrran i skogen i tid och otid. ALDRIG, ALDRIG kommer jag att plocka svamp.”
Fem, sex år senare får jag ett ivrigt telefonsamtal när han är ensam vid sommarstugan…“De där som liksom ser ut som en karljohan, men har brunare fot, visst är väl det brunsopp…?”
Han följer gärna med ut i skogen numera…

Jag är självlärd, men min 14-åreige son är galen i att plocka svamp. Konstigt egentligen eftersom han inte äter dem! Men det är väl jakten i sig som lockar.

Jag har ärvt intresset från både mor och far!
Far är (fd) botanist och har arbetat som lärare och forskare på Botaniska institutionen i Göteborg, han skall doktorera så snart han lyckats få gå i pension eller få sparken från sitt jobb! =)
Mor är från början NO-lärare, och har ärvt svampintresset från sina föräldrar som vandrat mycket med familjen i skog och fjäll!
Själv försöker jag med min son, men än så länge tycker han det är roligast att “städa” i skogen!

Min son som nu är 19 år plockade gärna svamp som barn o tonåring. Men han åt dem inte. Däremot gillde han såsen o plockade bort svampen.När han nyligen flyttade till Linköping önskade han sig torkad svart trumpetsvamp. Efter ett par veckor kom nästa önskning
som var fryst svamp, för han skulle laga stuvningar. Finns det inte svanp i skogrna i Linköping? ;)
Så lugn du det kommer o går.

Jo det är väl så att mat-kinkighet överhuvudtaget växer bort hoppas jag. :)
Han vill prompt med på svampkursen jag anmält mig till, så det blir ju extra dyrt nu. Men det är väl behjärtansvärda utgifter, hellre svampkurs än chips och läsk.

Mitt intresse startade med mig och kommer väl gå i graven med mig. Om det inte kommer något svampigt barnbarn i framtiden som visar intresse. Min gubbe gillar att springa i skogen men att gå lungt, njuta av tillvaron och leta svamp. Nä det är tråkigt.

Jag har ärvt intresset av mina föräldrar. Har inga barn så tja hur ska det gå då???...försöker påverka vänner o bekanta istället =D för min man han tycker inte om att plocka svamp o äta ja kanske kantareller då ;)