Jag hoppas och tror att vi vuxna som drar med våra barn ut i naturen sår ett frö. Att dom har det med sej och på ett eller annat sätt för det vidare till sina egna barn. Det var kanske inte precis det här du menade Svampstaff, men jag har funderat på det här…

Jag gissar att om vi släpar med dem som små, och visar allt positivt med naturlivet, så kommer de att återvända en dag. Jag växte upp med fiske, jakt, svamp- och bärplockande. Massor av roliga, sköna minnen trängs med varann i skallen;-) Min junior var ute med mig som liten, och med scouterna sedan för att nu “bara” fotografera där. Det händer att hn följer med faktiskt. Jag tror att hn återvänder till fisket och svampen, en dag.
Många unga är helt inne i “sin” värld nu men det var nog vi med, eller? Inte var jag i skogen speciellt mkt runt de 20, men sedan har intresset ökat år för år. Nu MÅSTE jag ut i skogen, om inte varje så varannan dag, annars mår jag inte bra. Bor ändå nästan i skogskanten, STLHL till trots.

Javisst Boman. Det är föräldrarna som måste grundlägga intresset. Och jag var inte heller så intresserad av naturen runt de 20, men det kom tillbaka senare.

Men det är väl sunt, man får ju prioritera att hitta vad man ska göra i livet och hitta en partner man kan skaffa barn med istället för att ränna runt i mosskogen eller sitta i vassen. :D

Jag håller med om att tar man barnen med sig ut i naturen när de är små så kommer de oftast “tillbaka” efter en tonårsperiod när det mesta som de vuxna gör är töntigt.. :-) Min dotter (som är 30) är väldigt svampintresserad o hon och hennes sambo har börjat vara ute med sitt barn som är 1 så förhoppningsvis blir hon en framtida naturälskare också!

Äldste grabben, snart 20 år, har (trots att jag släpat ut honom både på fiske och svamp/bärplockning) aldrig blivit riktigt biten, men yngste grabben, snart 15 år, följer med och visar ett stort intresse för detta. Tror att man själv måste vara entusiast och visa vad som är så kul med fiske och svamp/bärplockning. Visa dem skogens och sjöns/havets alla skatter. Det gjorde jag inte med den äldste på samma sätt som jag gjort med den yngste. Har en far och en mor som gjorde allt detta och tror att jag också har blivit entusiast därför.

M.v.h.//

Håller med dig! När mina barn var små så jobbade jag som dagmamma, vi var jämt ute i skogen o byggde kojor, plockade bär o svamp. Barnen gick sedan med i Mulle-skolan, och nu i vuxen ålder (27,25 o 19 år), så är döttrarna lika förtjusta i att gå i skogen o “bara vara”. Och naturligtvis så älskar de svamp. Mellandottern är vegetarian och äter mycket svamp. Så visst präglar man barnen genom att vara mycket ute i skog o natur, det tror jag iaf.

Det är viktigt att ta med sina barn ut i skogen…
vet en del som inte gör det.
Men när jag var liten blev det så mkt skog o mark att jag kännde mig påprackad den,och höll mig i stan från tidiga tonår upp i trettioårsåldern.
Nu älskar jag svampplock osv,men är den enda i sysskonskaran som “återvändt” in i skogen…
Lagom doser är nog bra!