Svampar som kallas för musseroner finns inom flera släkten. De är köttiga svampar med relativt kraftiga och homogena fötter, dessutom är skivorna urnupna vid foten. Båda kännetecknen finns bl.a. hos spindelskivlingar också, men dessa har tydligt rostbruna sporer.
De “äkta” musseronerna (Tricholoma), har vita sporer. Vårmusseronen hör till släktet Calocybe som också är vitsporigt. Musseronerna i släktet Lepista kan ha svagt färgade sporer (cremefärgade till rosa).
Med lite träning kan man lära sig att känna igen en musseron - betydligt svårare är det att bestämma arten.

Det verkar vara rätt delade meningar om näringsvärde i svamp. Å ena sidan finns det en del mineraler och vitaminer i svampar. Å andra sidan kan vi inte tillgodogöra oss mer än en bråkdel av dem, vilket kanske är tur för oss, för det gäller ju även skadliga ämnen som finns i många svampar. Jag tror i och för sig att det där med matsmältningen och hur vi kan tillgodogöra oss olika ämnen i maten, är mycket individuellt.

Det är blå- och höstmusseroner som varit aktuella fram till och med förra våren då jag lärde mig känna igen vårmusseronen.
Jag har tidigare haft stor respekt för allt som kan tänkas vara förväxlingssvamp med den fruktade bolmörtskivlingen och det finns också mindre nyttiga musseroner.
Via goda råd från er på guiden lärde jag mig känna igen vårmusseronen och tycker att växtsättet i halvcirklar eller häxringar tillsammans med den karaktäristiska doften är avgörande tecken på att det handlar om vårmusseron och inget annat.
Jag lade till och med in ett recept i receptbasen på guiden efter min första måltid på vårmusseron!
Lycka till, men var försiktig!

Riddarmusseron har traditionellt ansetts vara en god matsvamp med nötliknande smak, vacker och ganska lätt att känna igen. För några år sedan kom uppgifter om att den hade vållat dödsfall i Frankrike, vilket naturligtvis gjorde svampplockare också i våra nordliga trakter lite nervösa. Det är väl fortfarande oklart hur det förhåller sig med riddarmusseronens giftighet men det känns inte lika tryggt att plocka och äta den längre.

Tack för svaren. Ja det var inte så enkelt som jag försökte göra det.
Alltid, när jag plockar en ny art, vill jag vara 100% säker. Därför ser jag framemot att kunna skicka bilder på ett lätt sätt, som Michael K. utlovat.
Skall titta lite på
skivlingarna nu, men oj så många arter. Många giftiga ser jag och så här vid första anblicken svåra att särskilja, speciellt alla de som går i beige/ gul/ bruna färger. Som jag förstår, gäller det att vara oppservant på skivor, fotens färg och struktur m.m. Är det lättare live, då man kan lukta och känna kanske. Hursomhelst kämpar jag vidare, alltid fastnar det något. Lena

Lena, “skivlingar” är en mycket stor grupp av svampar. Begreppet omfattar *alla* arter med skivor på undersidan av hatten:

http://svampguiden.com/ordlista.asp?nr=87

Där ingår alltså kremlor, riskor, vaxingar, spindlingar, flugsvampar, musseroner, trattskivlingar, hättor, skrälingar, noppingar, sprödingar, trådingar, nagelskivlingar etc. etc.

Ja, jag har sett ” elendet “. Gruvar mig och vet inte var och hur jag skall börja att studera dessa.
Har du något tips hur jag bäst skall lägga upp det hela ?      Lena

Kamskivlingar, (ringlösa flugsvampar) såsom zon- och orange, står som goda matsvampar ?
Men bör inte ätas råa ? Mig veterligt skall väl ingen svamp förtäras rå, utom champinjoner. Eller har jag fel ?
Någonstans läste jag att skivorna var avrundade, menas det att eggen på dem rundade ?    Lena

Vanligtvis underlättar det att försöka dela in svampsläktena i mindre grupper.

Det klassiska sättet att göra det i svampböckerna, har varit att sortera skivlingar efter sporfärg - ett viktigt och framför allt stabilt kännetecken.
Man kan börja med att skaffa sig ett hum om några av de största och vanligaste släktena med respektive sporfärg.

Sporfärg svart eller nästan svart med brun till lila ton:

bläcksvampar (Coprinus)
sprödingar (Psathyrella
brokingar(Panaeolus)
kragskivlingar(Stropharia)
slöjskivlingar (Hypholoma)
champinjoner (Agaricus)

Sporfärg gulbrun, gråbrun eller rostbrun:

spindlingar (Cortinarius)
trådingar (Inocybe)
fränskivlingar (Hebeloma)
tofsskivlingar (Pholiota)
bitterskivlingar (Gymnopilus)
hättingar (Conocybe)
skrälingar (Tubaria & Naucoria)

Sporpulver rosa:

rödskivlingar (Entoloma)
sköldingar (Pluteus)
slidskivlingar (Volvariella)
mjölskivlingar (Clitopilus)

Sporpulver blekt:

flugsvampar (Amanita)
fjällskivlingar (Lepiota, Macrolepiota)
hättor (Mycena)
nagelskivlingar (Collybia, Rhodocollybia & Gymnopus)
broskingar (Micromphale & Marasmius)
grynskivlingar (Cystoderma)
gråskivlingar, tuvskivlingar (Lyophyllum)
musseroner (Tricholoma m.fl.)
trattskivlingar (Clitocybe m.fl.)
laxskivlingar (Laccaria)
honungsskivlingar (Armillaria)
vaxingar (Hygrocybe & Hygrophorus)
kremlor (Russula)
riskor (Lactarius)

“Avrundade” skivor (hos kamskivlingar) låter som en dålig översättning av det norska originalet, och har inget med skiveggen att göra.
Skivorna är fria, d.v.s. når inte fram till foten. Kolla om det finns en ordlista, ev. med teckningar som illustrerar begreppen i boken.

Och kamskivlingar är giftiga som råa, därav varningen.

Fortfarande, skall man äta rå svamp ?
Lena

Nej, man ska inte äta rå svamp. Gäller även odlade champinjoner.