Gjorde en efterforskning på vad det var som jag hittade häromdagen.Vilket visade sig vara “BRUN HATTMURKLA/BISKOPSMÖSSA” Många skriver om den här och de bilder som är utlagda stämmer precis med de murklor jag hittat.
Jag blev avrådd av mina närmaste att ta vara på mina hittade murklor och det vildaste, men skulle själv gärna vilja veta ... På vissa ställen rekommenderas det att tillreda den precis som den giftiga “STENMURKLAN”.
Minns att vi med glädje åt stenmurkla som barn, tills en i familjen fick OERHÖRT KRAFTIGA magsmärtor vid två olika tillfällen just efter murkelmiddag. Vår familj slutade tvärt att plocka och tillreda murklor. Hur “överlever man”? Kanske borde jag skriva “hur tillreder man” dessa för att vara HELT SÄKER????
Gyromitrin heter giftet och om du läser på “giftsidorna” här på guiden så får du en inblick i hur det verkar.
Jag är uppvuxen med Stenmurkla & Biskopsmössan och vi har alltid kokat dem i omgångar och slängt bort vattnet. MEN numera ingår inte dessa svampar i vår matlagning, upplever det som totalt onödigt.
Det enda jag saknar med stenmurklan är känslan av att nu är det “vår” ;=) Jag använder svarttrumpet och sandsopp i stället.
Detta var min personliga åsikt, läs på guidens “giftsidor” och gör en egen bedömning utefter det.
Jag har plockat ett gäng biskopsmössor och torkat dom. Har inte bestämt mig för om jag ska prova dom i vinter eller ej… Har också ätit stenmurklor som yngre, utan problem och murkelsås är ju ändå murkelsås… Har inte hittat så mycket sandsopp i mina trakter, men det kanske blir ändring på det!
Vi har ätit och plockat murklor både på våren och hösten, det är mycket gott att använda till sås och varma smörgåsar. Vi har alltid förvällt svampen och slängt bort och bytt vatten flera gånger. Min mamma blev 93 år och min pappa lever fortfarande han är 94 år, hanterar man svampen rätt är det nog ingen större risk.
Ja, det är ju det att jag också minns också den goda smaken..mina hattmurklor har dock återanpassat till naturen.
Får väl titta nästa år igen om de finns på samma plats och fundera på om det är värt risken. Kan hända har jag lärt mig en mera om svamp då.
Det här var ju verkligen ett fantastiskt forum.
Just nu fylls hela huset av svampdoft o förvällning. Frysen är full av den säkra sorterna.
Känslan inombord är rik…tänk att bara få frossa när man blir sugen… hihi ;-)
Det har du verkligen rätt i Boman ;-) !!
Fast på vintern är jag svag för ostron skivlingen i affären. Fast den är ju sverigeodlad den jag köper. Har dock inte hitta några i det fria ännu, som det stod om i en svamp bok fr 2007. Det skulle vara en av de nya sorterna som vi tydligen inte varit uppmärksammade tidigare (de växer på trädgrenar/stammar).
Länk till livsmedelsverkets sida om stenmurklor:
http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=11600&epslanguage=SV
Till Kerstin: Man kan aldrig utgå från enskilda fall när man bedömer risker.
Ja, valet är fritt. Det är en fördel om man är informerad om riskerna så att valen blir väl underbyggda. Det finns de som väljer att köra bil utan säkerhetsbälte. Det är tur för dem och alla som kan råka illa ut av andra skäl, att vi står solidariskt för den sjukvård de kan behöva.
Kan inte låta bli att ta upp den här tråden en gång till. Det gift som finns i murklor heter metylhydrazin. Det är trots att det förekommer i naturen (absolut ingen garanti för ofarlighet)cancerframkallande. För att få hantera metylhydrazin krävs tillstånd från arbetsmiljöverket enligt lag AFS 2005:17. Det kanske låter byråkratiskt, men visar ändå på hur allvarligt man ser på cancerframkallande kemikalier. Eftersom metylhydrazin dessutom är flyktigt så sker expenering även vid inandning.
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.