Mysko att det inte gick att svara på originalinlägget.
Nåja, det går väl bra så här också.

Allmänna Ko-svampen: örsopp
Bistra Pepparlingen
Breda Disksvampen
Läckra Musseronen: vårmusseron
Milda Brötlingen : mandelriska
Slarffot
Spräckliga Ko-svampen
Stora Käringröken: jätteröksvamp
Tufviga Tickan
Ätliga Nagelsvampen: grankotteskivling

Nästan allt rätt från Joachim. När det gäller den sista är jag osäker på om Fries gjorde skillnad på tall- och grankotteskivling (“Agaricus esculentus”). Bitter kotteskivling (“Agaricus tenacellus”) kände han i alla fall till.

Pepparlingen, kan det vara kantarell måntro?

Tack, Joachim!
Jag trodde att något otäckt hänt med datorn…

Här kommer mina gissningar:
Allmänna Ko-svampen:Karl-Johan svamp
Bistra pepparlingen: pepparsopp
Breda disksvampen: blomkålsvamp
Läckra musseronen: blåmusseron
Milda brötlingen: ? nån kremla kanske?
Slarffot:ingen aning?
Spräckliga kosvampen: rutsopp eller örsopp
stora käringröken: stor röksvamp eller äggsvamp / läderboll
tufviga tickan: brödticka
ätliga nagelsvampen: vinterskivling

Tufviga tickan: brödticka

Rutsopp var inget dumt förslag, men fel ändå.

Fries hämtade en hel del från den tidens tyska svampnamn, bl.a. ling-ändelsen, men pepparling som är en försvenskning av tyskans pepperling, är inte detsamma som pfifferling (tyskans kantarell).

Pepparling är någon av de skarpa riskorna.
Slarffot är stinksvampen.

F ö har jag svaret på gåtan varför man inte kan svara på Irenes ursprungliga inlägg. Använd inga apostrofer i rubriken.

Jag misstänkte också apostrofen - ifall det skapas en fil med rubriken i filnamnet..

Allmänna Ko-svampen: örsopp
Bistra Pepparlingen
Breda Disksvampen
Läckra Musseronen: vårmusseron
Milda Brötlingen : mandelriska
Slarffot: stinksvamp
Spräckliga Ko-svampen
Stora Käringröken: jätteröksvamp
Tufviga Tickan: brödticka
Ätliga Nagelsvampen: grankotteskivling

Det stämmer att pepparlingar var benämningen på de skarpa riskorna. Här har “bister” inte betydelsen “sträng” som man skulle kunna tro, utan det är hämtat från franskan, och betecknar en mörkt brungrå färgnyans.

Sedermera ändrade Fries namnet på Spräckliga Ko-svampen till Fräkniga Rörsvampen..

Nu har jag rotat fram mitt eget exemplar av Jordstjärnans Friesnummer så jag kan svaren på de övriga också. Överlåter därmed gissningar til andra.

Intressant är att nagelskivling eller nagelsvamp ursprungligen avsåg de små Strobilurus-arterna grankotte- och tallkotteskivling. Nagel i betydelse spik, alltså (som på tyska). Strobilurus-arterna ser verkligen ut som små spikar. Tyvärr fick dessa inte längre vara med i Collybia, och därför är de inte längre nagelskivlingar på svenska.
En av dessa arter har kallats vårnagelskivling och anses i vissa äldre svampböcker (Cortin t. ex.) vara mycket läcker. Undrar hur många man i så fall måste samla ihop för en måltid där man känner smaken.

Ett par dussin stekta hattar av grankotteskivling räcker till en svampmacka. Ibland kan man hitta stora mängder av dem under gamla granar.

Jag gissar:
Bister pepperling: sotriska
Fräknig rörsvampen: blodsopp eller flamsopp.

Så här är det meningen att arterna ska kallas idag:

Allmänna Ko-svampen: örsopp
Bistra Pepparlingen: svartriska
Breda Disksvampen: öronmurkla
Läckra Musseronen: vårmusseron
Milda Brötlingen : mandelriska
Slarffot: stinksvamp
Spräckliga Ko-svampen: sandsopp
Stora Käringröken: jätteröksvamp
Tufviga Tickan: brödticka
Ätliga Nagelsvampen: grankotteskivling

Pepperlingar avsåg egentligen bara de vita skarpa riskorna.
Med Riskor menade Fries bara blodriskor, och de övriga riskorna kalldes Brötlingar.
Disksvampar var hans namn på skålsvampar som även idag kallas discomyceter, i det här fallet öronmurkla. Den heter tydligen Discina ancilis numera.