Äsch, glömde ju numrera dem…

Kul, här kommer mina förslag på släktet Lactarius. Det är flera arter som jag aldrig har sett, så en del gissningar är ganska vilda:

1. sotriska, L. lignyotus
2. buktriska, L. flexuosus (var. roseozonatus)
3.gråriska, L. vietus
4. blekriska, L. pallidus
5. pepparriska, L. rufus
6. skarp rökriska, L. acris
7. L. brunneoviolascens
8. svartriska, L. turpis
9. brandriska, L. mitissimus
10. L. decipiens
11. lakritsriska, L. helvus
12. rökriska, L. fuliginosus

Ja, då så, behöver vi andra inte gissa. Jo förresten, kan inte 2 vara skogsriska i stället? Och 7 tycker jag ser ut som gamla spruckna mandelriskor (kolla foten). Kan inte 6 vara L. queticolor? Bilden har ju ett kraftigt blåstick, löven är gråblå och riskans troligen röda mjölk är lila!

Hans, du har rätt i att det är tydligt blåstick i bild nr 6. Jag tycks få det i bilderna så fort det är lite för dåligt ljus.
Men jag kan säga att mjölksaften är i verkligheten rosa.

Väntar lite med svaren.

Jag har samma problem med blåstick när det börjar skymma ute. När jag tar bilden med blixt under samma förhållanden, brukar det slå över åt det röda hållet istället. Det varierar mycket mellan kamerorna, och det är väl bara att fortsätta att prova sig fram…

Ett nytt bud på nr 12 är sötriska, L. subdulcis (pga de grå skivorna till höger..)

7 tyckte jag också påminde om mandelriska på foten - men kan den bli så blek på hatten?

8 skulle förstås också kunna vara grönriska (har ingen erfarenhet av arten, så jag vet inte hur pass mörk foten kan bli på den).

nr 7 har förresten samma blåstick. Nu var väl inte den bilden så mycket “att hänga i granen” ändå. Svamparna är ordentligt torra, och jag minns att jag var förvånad att det gick att hitta svamp överhuvudtaget den dan trots torkan.

Gissar
4.vitriska
5.skäggriska
7.mandelriska

9. var mycket vacker, kan det vara någon variant av blodriska? Känner bara den vanliga grågröna med orange saft.

Torka och ålder kan förändra vissa svampar nästan till oigenkänbnlighet, tycker jag.
Brukar plocka mandelriskor i betesmark med mycket ek och hassel. Där dominerar skarpa vitriskor. Kanske är det såna som Irene kallar blekriska, fast jag tycker att den på din bild har högre och ståtligare fot och hållning än de vit- blekriskor jag sett. Det kanske finns många arter vita riskor? Såvitt jag förstått är väl ingen vit riska ätlig så man behöver inte offra smaklökarna på att prova dem.
Likaså de svarta- mörka riskorna. Bilden 1 är mer oregelbunden än de jag vanligtvis hittar och kallar “svartriskor”. Bild 8 liknar mer denna.
I slutstadiet finns det många riskor som svartnar verkar det som.
Inga svartriskor är väl heller värda att böja rygg för vad beträffar matnyttighet?

Bo, du talar om vita riskor, svarta riskor och svartnande riskor. Vad jag kan påminna mig är det väl bara en art som svartnar, och det är svartriskan (som egentligen är mörkgrön). Den, och vitriskorna (slät, luden, grönfläckig och ettervitriska) är precis som du säger, inget som rekommenderas som matsvampar ens efter avkokning.

Den lilla sammetssvarta sotriskan är däremot en mycket god svamp, nästan för vacker för att jag ska vilja skära i den - men bara nästan.

Ok, dags för lite svar:

1. Sotriska. Den är nog ganska ovanlig i Skåne, de på bilden tillhör ett av två mycel på samma lokal, de enda jag hittills hittat.

2. Skogsriska.

3. Kokosriska. Lätt att missta för gråriska på bild.

4. Blekriska. Sällsynt i den magra hedbokskogen i norra Skåne, men förmodligen ganska vanlig i örtbokskog i övriga delar av Skåne.

5. Pepparriska.

6. Skarp rökriska. Sällsynt, och ska väl gynnas av kalk, men växte här i hedbokskog.

7. Mandelriska.

8. Svartriska.

9. Brandriska.

10. Småriska. Detta är åtminstone vad jag har tagit denna som, men det kan ju diskuteras. Irenes förslag om L. decipiens är intressant. Jag ska börja kolla om mina småriskor har pelargondoft framöver.

11. Lakritsriska.

12. Sötriska. På den högra fruktkroppen, ser man tydligt hur foten är rödbrun vid basen och ljusnar uppåt till nästan vit. Ganska bra kännetecken, även om det inte går att se på alla exemplar. Hattens jämna färg är ju också viktigt, men det syns dåligt på bilden.

Ett intressant test!
Jag tror inte på allvar att småriskorna ska kunna vara L. decipiens. Det var något jag drog till med när jag inte riktigt kände igen färgen på dem. Den arten är inte så olik småriskan, men ska vara något brunare och ha en aning glesare skivor. Kanske mer påminnande om dyriska egentligen - det kan i alla fall vara något att försöka spana efter på lokaler med avenbok.

Riskor är bra att starta med om man vill försöka lära sig något släkte grundligare. Alla viktiga kännetecken kan faktiskt iakttas utan mikroskop, och det är knappast möjligt i de flesta andra svampgrupper.

Så nr 1 är en ätlig art. Intressant.
Jag ser att det stämde ganska bra med hur jag upplevt svartriskan. Sotriskan ser ut att vara lite mer oregelbunden i hattformerna och har ljusare högre fot.
Vit mjölksaft ser det ut som.
Vet Irene hur den smakar, saften alltså?
Det är ofta ett säkert tecken att skilja arter att smakprova saft från dem. Många riskor är ju otroligt skarpa.
Är sotriskan mer typ mandelriskans milda saft?
Har den någon speciell doft?
Mandelriskans marina doft är ju väldigt kännetecknande, nästan “idiotsäker” skulle jag vilja påstå!

Smaken på rå sotriska är lite kärv, inte skarp. Mjölksaften är vit, och färgas så småningom rosa.
Men Bo: Om dina sotriskor har ljusare fot, är det inga sotriskor.

Jag vet mig aldrig ha sett en sotriska eftersom jag inte hört om den förrän i just detta test.
Det var bilden jag syftade på.
Foten ser ljusare ut än på svartriskan.

OK, fotbasen på sotriskan kan vara lite blekare, men annars tycker jag att den har den mörkaste foten av alla svampar, särskilt tydligt i konstrast till de ljusa skivorna.
Här finns fler bilder:

http://users.skynet.be/deneyer.mycology/champis/lactarius_lignyotus_(yd)_2.htm

http://houby.humlak.cz/big_htlm/ryzec_cernohlavek_7.htm

Intressant. Jag har sett liknande och tyckt att de liknat sotbrun vaxskivling.
Dock växte dessa i betesmark på lerjord nära björk och en, medan jag bara hittat den sotbruna vaxskivlingen i barrskog på torr sandig mark.
Har sotriskan samma typ av ymnig mjölksaft som andra riskor? I så fall var det inte den.

Sotriskan har vit mjölksaft och växer aldrig i öppna betesmarker. Bo, se till att fixa bilder på dina frågetecken när svampsäsongen börjar. Det ser jag fram emot.

Då var det inte den. Nej, jag trodde inte då heller att det var en riska för alla riskor jag känner till har ju ymnig saft, även om färgen kan variera.
Vid torrperider och i gamla exemplar kan den dock vara mindre ymnig.