Nu har det skrivits en del här i höst om vildsvin, ngn har tydligen t o m med sig en särskild kniv ut i skogen för att skydda sig mot dessa blodtörstiga bestar - så jag undrar nu om ngn här verkligen har utsatts för ngn vildsvinsattack och hur det hela isf avlöpte. Man kan ju lätt få intryck av att det är ren o skär tur som gjort att man hittills har kommit undan m livhanken i behåll från alla höstens svamputflykter i det vildsvinsrika Skåne.
Vildsvin går endast till attack i trängda situationer tex när de inte kan fly eller när suggan har kultingar och känner sig hotad.
Du kan googla på det.
På google brukar man hitta sidor med statistik.
Jag känner inte till så mycket men jag tror inte det är spec vanligt att människor blir attackerade.
De blir mest rädda och flyr och de hör dig långt före du hör eller ser dom :)
Jösses…
Det är som med alla djur, visar du dom respekt visar dom respekt tillbaka och dom är vanligtvis 10 gånger räddare för dig än du är för dom…
Du behöver inte vara rädd att bli uppäten av någon monstergris.. Det är samma med björnar. Det är bara jägare som blir skadade av björnar. Vanligtvis när hunden har skrämt upp björnen och blir rädd. Varpå den springer tillbaka till husse och med björnen efter…
mvh // Johannes
Här kan du läsa lite om vildsvin…
http://jagareforbundet.siteseeker.se/?q=vildsvin
Det är i trafiken och inte i skogen som det är farligt med vildsvin! Råkar man köra på några, så gör man bäst i att stanna i sin bil tills farbror pilosen kommer! Ett skadat vildsvin som bedömer sig oförmöget att fly kommer att “försvara” sig! Sen håller de väl ordning på varandra i flocken också!?!
I Salem, utanför Sthlm har flera hundar dödats av vildsvin.Vi har hotats av svin, men de fullföljde inte, när vi skrek och viftade med armarna, gjorde oss stora. Hann fundera på om björken vi stod vid skulle funka att klättra i. Blandad flock med småkultingar och vuxna svin i en havreåker. Inte ett dugg trängda av oss eller någon annan. I området rör sig massor av människor, med och utan hund. Svinen är vana och inte rädda av sig.
Jag tror att man inte behöver vara rädd för dem, men ska göra sig hörd så man inte snubblar in i en flock. Här är det trångt mellan flockarna. Reviren avgränsas av vägar med staket runt, alternativt sjö eller begyggelse. Drygt 350 svin är räknade i området, förra året.
Björnar är jag mindre rädd för, de är inte lika många i ett så litet område som detta.
Klipper in ett svar från Vilt &Vetande, på denna adress:http://www.jagareforbundet.se/viltvetande/frageladan/vildsvinochalle.asp
-Jag kan förstå din oro även om vildsvinen är skygga djur som helst undviker kontakt med människor. De syns sällan dagtid men när solen går ner blir de aktiva. Såhär säger Poul-Erik Jensen som studerar vildsvin i Skåne:
Generellt sett är vildsvin inte farliga om man uppträder normalt i skogen, rastar hunden i koppel och använder skogsvägar, stigar eller promenadstråk som är etablerade. En sugga med kultingar i närheten kan göra utfall mot skogsflanören men regelrätta attacker så att någon skadas är mycket sällsynta. Vildsvin som på något sätt är skadade kan vara farliga för både människa och hund men de uppehåller sig mycket sällan på sådana platser som vi använder för vanliga skogspromenader. För att undvika att stöta på dem är det bra att inte gå i kärrområden med tät vegetation, sådana platser älskar vildsvinen att vistas i. Fortsätt att plocka bär och svamp men var lite extra vaksam.
Tyvärr kan alltså vildsvin skada och i värsta fall döda en hund om den känner sig hotad. Det är dock ditt ansvar som hundägare att se till att en sådan situation inte uppstår. Mellan den 1 mars och den 20 augusti skall hundar inte löpa lösa i marker där det finns vilt (Jaktlagen 6 §) och under den övriga tiden av året bör de också hållas under sådan tillsyn att de hindras från att driva eller förfölja vilt när de inte används vid jakt.
Sveriges Riskdag beslöt år 1988 att vildsvinet tillhör den ursprungliga svenska faunan och skall således få leva här. Vildsvinsstammen växer och sprider sig stadigt. Hela tiden forskar man för att bättre kunna förvalta vildsvinsstammarna också med tanke på de skador som uppstår. Det finns inga särskilda kvoter eller licenser utan jakten är tillåten från 16 april till 15 februari. Årsungar får jagas året runt medan kultingförande suggor alltid är fredade.
Du kan läsa mera om vildsvin på Vilt & Vetandes sida ( Artfakta - detaljerat om..) och på Svenska Jägareförbundets hemsida (Policys - råd för vildsvinsförvaltning).
Med vänlig hälsning
Julia Grims / Vilt & Vetande
Tack till Poul-Erik Jensen för kommentar.
Har gjort NÄRA bekantskap med dessa “individer”. Innan det förbjöds fanns det ett hägn i närheten med som mest 350 grisar innan jakten. Dom utfodrades vilket innebar att dom var halvtama. Kan inte påstå att jag gillade deras sällskap men vad gör man inte när marken är gul av kantareller! Skogsvaktaren (som jag mutade med kantareller) tipsade mig om att antingen slå en gren mot ett träd eller att ha en knallpulverpistol beredd ifall dom blev för närgångna.
Nu är hägnet borta och även kantarellerna så grisarnas bökande måste ha bidragit till kantarelltillgången. Ingen avverkning har gjorts.
Buffy jag hittade detta när jag sökte här på forumet…kanske finns nåt intressant att läsa…
http://svampguiden.com/forum_lista.asp?sok=vildsvin&fnr=1
Jag har ofta undrat över hur vildsvinen påverkar svampbeståndet. De kan ju böka upp marken rejält där det brukat växa trattkantareller. Att de äter själva svampen märks ju, men hur påverkar deras bökande mycelet nere i jorden? För artrikedomen vad gäller örter är grisarna tydl väldigt bra, men är de bra för svampen oxå?
Här tycker jag mig ha märkt att de inte ger sig på svampen på allvar förrän på senhösten, innan frosten kommer kanske de hittar mkt annat smacky som de föredrar.
Ser nu att JAS har undrat om mycelet i en tidigare tråd. Om trampning av marken är negativ för svamptillgången så kanske det behövs uppbökning av svampställena.
F ö tror jag att vildsvin visst skulle äta människor, i af om de hittade såna som redan var döda. Ungefär som vilda hundar.
Jag har svurit om dessa vildsvin, men ska erkänna att i år har jag hittat många kantareller i spåren efter dom. Kanske inte mitt i bök hålet men i jordvallarna runt om hålet. Så jag måste nog erkänna att
jag börjar vända lite i tanken om Vildsvin. Rädd för dom är jag inte,
men jag för gärna lite oljud när jag går i skogen. Det är inte roligt att gå på älg heller.
Skogen där jag plockat svamp i idag kryllar det av vildsvin.
Jaktlaget har skjutit ett flertal i år och min sambo såg en på drev i lördags.
Dom är livrädda för oss människor och min sambo sa att han inte sett nåt när han varit ute o gått i skogen under alla år han jagat, däremot vid åteln när de suttit på jakt eller på drev med hund.
Vildsvin är väldigt skygga.
De känner lukten av en människa på långt håll.
Jag är inte ett dugg rädd i skogen.
Har aldrig sett ett vildsvin i hela mitt liv fast det kryllar av dom där jag brukar plocka svamp. Ofta har jag krupit upp i tornet mitt emot åteln och suttit stilla med kameran för att kanske få syn på ett, men aldrig. Runt åteln ligger ofta högar med äpple,morötter o potatis. Det verkar som skräcken för människor är större än driften att äta.
Är det sedan så djurens bökande ordnar en bra grogrund för kantarellerna är det väl bra för det finns nästan inget godare än vildsvinsstek en god sås och kantareller. Cirklen är sluten så att säga.
Skall man vara rädd för vilt ska det nog vara i bilen när man är ute och kör, speciellt i gryning och skymning.
Nu skall det sättas upp skyltar med vildsvinsvarning på de mest vildsvinsviltolycksdrabbade vägavsnitten i Skåne, såg jag på lokalkanalen igår. I särklass många såna olyckor sker på väg 13 mellan Sjöbo och Ystad, vilket iofs kan ha fler skäl än hög vildsvinstäthet.
Smidigt om de tog hand om trollen;-) Tyvärr är det nog olika beteenden på svinen i olika områden. Här i Södermanland är de inte roliga att möta längre. Från början när de var några få, ca 5 år sedan, så var det inga problem att röra sig i markerna. Man såg dem inte, kunde känna en viff någon gång, eller i bästa fall höra ett skri från dem, när de slåss så låter de en del. Man såg bökspår av dem men inte precis överallt som idag. De rör sig alla tider på dygnet här, inte bara i mörker/skymning. Mycket vana med människor och hundar. De är vid kyrkogården och bökar, i åkrarna, på vägkanten och i folks gräsmattor och trädgårdar. De är väldigt många på små områden numera, speciellt kring Bornsjön i Salem. Just där de största orörda skogarna är. Och svampmarkerna.
Så ni som har det lugnt och svinfritt, var glada för det.
Länken till hd funkade inte, jag hittade artikeln på annat håll http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1822419.svd
kan bara hålla med, ungefär så är det i våra skogar nu.
Jag har faktiskt ändrat uppfattning om dessa svin.
Nyligen besökte jag en av mina favoritsvampskogar där det numera kryllar av svinm, eller rättare sagt ser man spåren av dem.
Jag ser att svinen snarare gör en naturvårdande insats då skogen som troligen är gammal betesmark inte tenderar att slya igen på samma sätt som många “grisfria” liknande skogar. Deras bökande verkar ha positiv effekt.
Trots detta är det fortfarande gott om både trattkantarell, gulröd trumpetsvamp, blodriska och taggsvamp samt en och annan vanlig kantarell.
Att vissa år varit fria från trattkantarell tror jag nu inte helt beror på svinen.
Dessutom är ju svinköttet bra mycket aptitligare än “fabriksgris”!
Då vart det genast ett problem i alla fall!
Den skog jag beskrev ovan är nämligen benämnd “trollträdgården” i viss historisk litteratur.
Där sägs en gammal karolin spöka. Det var han som var den som senast såg Karl XII i livet innan han sköts i Norge!
Synd om ett sånt historiskt trolltyg ska skrämmas bort av svin!
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.