Har forsøkt å se i min svenska soppbok for svenska navn.(Svampar Svengunnar Ryman Ingmar Holmåsen)  Mycket bra bok
1. Toppmurkla
2. Kantkremla
3. Mandelkremla
4.Mandelriska
5.Sjampinjoner
6.Scharlakansrød vaxskivling
7.tallblodriska
8.Vårmusseron
9.Stolt fjallskivling
10.Sotvaxskivling

Ärligt talat så förstår jag varken rangordningen eller vad det är för ordning mellan 34 och 54 och ännu mindre varför han tycker som han gör men det är ju en smaksak.
Svamp är gott!
Visst kan man säga mycket om smakerna också, fast hur lägger vi upp det?
Ska man ge en smakkommentar till de svampar i listan man ätit?
Vad är det för fel på honungsskivlingen undrar jag också?
Har man hittat nåt nytt gift i den?

Dieter Endom:
När du vill ha smakbeskrivningar, menar du då i rått eller tillagat tillstånd eller både och?

min pojkvänn och hans barn som ätit koserverade kantareller innan dom träffade mig var lyriska över färska kantareller, själv tycker jag bäst om blandsvamp. lite kantarell, smörsopp, blodriska, citrongul slemskivling sotbrun vaxskivling och några taggisar kan det bli bättre.

Hursmakar svamp? Det är väl i allra högsta grad individuellt eller menar du att man skall gradera smakerna som vid vinprovning blommigt rökogt etc.

Gissningsvis är det smaken av den tillagade svampen som eftersöks. Att äta rå svamp är ju inte att rekommendera.

Jag antar att det är just den individuella smakupplevelsen som Dieter är ute efter. Det gäller ju bara att kunna klä den i beskrivande ord.

Hej Svampvänner!
I går räckte tiden inte till att svara, det är ju OS på TV.
Bo har rätt, sammanställningen av svamptoppen är lite luddig. Jag hade egentligen inget speciellt syfte med den. Tyckte bara det är kul att se vad svampfolket har som favoriter. Sifferförklaringen är att det fanns 54 svar på frågan"dina 10 godaste svampsorter” när jag gjorde sammanställningen. Av dessa hade 34 svar kantarellen och 31 svar karljohan bland sina 10 arter, osv. De var inte listade som nr 1 eller 2 hos alla.
Nej Bo, honungsskivlingen har inte blivit giftigare. Då och då har jag ätit den själv men i Nya svampboken (Holmberg/Marklund är den klassad som tveksam matsvamp i dag, samma med riddarmusseronen.
Vad betr. svamparternas smak så menar jag precis som Erik skriver, efter tillagningen. “Det gäller ju bara att kunna klä den i beskrivande ord” för att citera Erik. Nu måste jag tacka Birgitta för hennes inlägg. Jag är faktiskt inne på samma tanke nämligen att använda mig av vinprovarnas smakgraderingar. Nu hoppas jag att fler kommer med synpunkter angående svampsmaker.
Hälsningar till er alla här på guiden.

Angående honungsskivlingen menar jag inte att den blivit giftigare utan mer som t ex pluggskivlingen, att man med ny forskning funnit att den innehåller ämnen som kan skada människokroppen.
På vilket sätt är den olämplig som matsvamp, menar jag.

Vad gäller smaker så kanske man kan säga att tillagningssättet också bör tas med som faktor.
Smörstekning förhöjer ju ofta fylligheten i smaken och gräddstuvad svamp ger ju en krämig inramning till själva svampens vegetabiliska smak.

Blå och höstmusseroner har en köttigare smak medan vårmusseron och vissa trattskivlingar har en blommig vegetabilisk anstrykning.
Ungefär så eller…?

Hej Bo, dina smakbeskrivningar låter jätte bra. Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är att beskriva smaker med ord. Men alla som försöker sig på det ger mej en massa underlag för att kunna i slutendan dra generella slutsatser om svampsmak.
Det där med honungsskivlingen olämplighet kan kanske svampexperterna här på guiden reda ut. Jag själv har inte sådana kemiska kunskaper utan vet bara att det finns vissa ämnen i svamparten som är svag giftiga.

Jag klarade mig fast jag käkade pluggskivling som barn och har därför ingen lust att paja njurarna på honungsskivling på ålderns höst.
Just nu i min gyllene medelålder har jag ofta mumsat i mig honungsskivling utan några somhelst kännbara problem, men man blir ju orolig och vill veta mer exakt på vilket sätt kroppen kan ha tagit stryk av detta.

Problemet med svampsmakerna är nog mest frågan om hur man beskriver de arttypiska smakerna som är just “trattkantarell” och ingenting annat. Vissa svampar har ju mer lättassocierade smaker och dofter, typ den marina aromen hos mandelriska och sillkremla.

Första gången jag åt goliatmusseron så tyckte jag smaken var rätt lik den hos kolasnören. Kanske låter det konstigt, men den liknelsen gjorde jag.

Hur som helst så tycker jag att den har en mycket kraftigt sötaktig smak. Detta kan låta märkligt för en svamp, men jag uppskattar verkligen dess smak.

Kanske bör jag tillägga att jag upplevde pluggskivlingen som lite fruktig och milt syrlig i smaken samt att honungsskivlingen har en lätt jordton som kan bli lite unken hos äldre exemplar.
Se över huvudtaget upp med övermogna svampar! En enda sådan kan ge en hel svampblandning en oönskad anstrykning av alltför mycket jordsmak och unkenhet!