Så bjuder jag på ett inlägg i bloggen min.
http://lappan.blogg.se/2008/october/hejja-musen.html#comment
Jag blev biten i benet när jag gick i hög gräs (på en vildvuxen åker) efter en av mina badturer i vår å.
Märkte inte hugget, kände mig konstig i benet dan efter. Domningar och stickningar och såg ett typibett av orm, så ringde rådgivningen.
Eftersom det gått så lång tid sa de rör dig så lite som möjligt och återkom om det förväras. Och det gjorde det inte. (Antar kroppen har försvar för orm då även om psyket inte har det).
Hjiuuu, vad läskigt.
Jag märkte dock när jag blev biten, minns det än med fasa.
Det gjorde så förbaskat ont så jag grät en skvätt.
Sen kunde jag inte gå på en vecka.
Men det är väl olika från människor till människor.
Nopp, nu stundas IDOL, visst jag kollar på det barnprogrammet.
Tittar säkert in mellan pauserna :-)
Igår på svamputflykt träffade vi på en huggorm, väninnan, jag och våra fyra mindre hundar. På en övergång över en bäck, hundarna hoppade framför mig, väninnan (fruktansvärt ormrädd efter bett för 15 år sedan) efter mig. Plötsligt började hon tjuta och yla i högan sky, och där låg ormen mellan oss, hopringlad med huvudet 10-15 cm upp beredd att försvara sig! Hennes hundar hoppar tillbaks över ormen till henne, tack och lov utan att bli bitna. Ja, vad gör man…. tog min lilla 5L hink, vände på den, satte över ormen och en stadig fot på. Sedan kunde hon med hundar i famn trava förbi. Tur att ormen inte var större än den fick plats under hinken. En välriktad spark, fick min hink, sedan fortsatte vi utan fler missöden.
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.