Dom gröna växterna har gjort det lätt för sig: när det blir ett frö, är detta redan befruktat, så det enda som fröet behöver tänka på när det hamnar på marken är att sätta igång och gro så att det blir en ny planta.
För svamparna är det värre: sporerna är sterila, dvs. befruktningen sker först i det utvuxna mycelet. Så för att det ska bli fruktkroppar måste en plus- och en minusspor hamna ganska nära varandra, skicka ut sitt sterila plus- resp. minusmycel och hoppas på att deras myceltrådar måtte hitta varandra, så att befruktning kan ske, varpå svampar/fruktkropparkan bildas. Dvs om mycelet från en plusspor inte hittar mycel från en minusspor på några centimeters avstånd, så blir det inget.
Och så: vinternagelskivlingen är inte alls vanlig här i Bohuslän. Inte desto mindre hittade jag denna ute på Väderöarna, flera kilometer utanför kusten. Hur har den kommit dit? Hur många sporer måste det finnas i luften, för att en plus- och en minusspor ska lyckas hamna så nära varandra (några cm) så långt från närmaste land??
Ännu märkligare: ön Juan Fernandez ligger sådär 100 mil ut i Stilla Oceanen, räknat från Chiles kust. Och den är bara ca en mil i diameter. Inte desto mindre så hittade jag hos botaniska institutionen vid Göteborgs universitet en chilensk svampflora från 1855, där det uppgavs att åtminstone en tredjedel av svamparna på det chilenska fastlandet förekom där ute på Juan Fernandez. Dvs om jag tömmer min dammsugare här i Uddevalla, hur sannolikt är det att två dammkorn ramlar ner bredvid varandra i Skottland eller långt inne i Ryssland?