Funderat lite angående hur man skall bereda och förvara svamp för “framtida studier”.
Skall man ta sporavtryck och torka svampen, hur går det till? Hur skall svampen förvaras efteråt? Berätta gärna ingående hur det hela går till.
Kan vara kul att veta om man skulle få för sig något…
En fråga som jag överlåter till våra experter.
Det här är en fråga som Klas är expert på, men lite kan jag kanske bidra med. Den som har Rymans “Svampar” kan läsa där hur det går till.
Normalt behöver man bara torka svampen, men för några släkten, bl.a. kremlor, är det en fördel om det finns ett bevarat sporavtryck också.
Om det finns flera exemplar på ett och samma växtställe, ska man försöka få med så många hela svampar man kan i olika stadier, men allra viktigast är förstås att svampen har fått mogna sporer.
Enstaka exemplar av mycket små arter blir sällan en användbar kollekt, för det ska finnas möjlighet att ta prover för mikroskopering och ändå ha kvar något orört material.
När man samlar kollekter ska man se till att de transporteras för sig, inte tillsammans med andra svampar, t.ex. i askar eller påsar som kan stänga ute sporer från andra arter.
Sällsynta tickor bör man däremot undvika att plocka loss från träden. Som belägg kan man då nöja sig med en liten utskuren “tårtbit” av svampen där både ovansida och porlager finns med.
Den torkade svampen ska sedan förvaras torrt. Det traditionella sättet är att lägga dem i papperskonvolut.
Återkommer med mer detaljer, måste till jobbet nu…
Hur man hanterar kollekter för att bevara dem på bästa sätt, är lite olika beroende på artgrupp och storlek på svamparna.
Om en kollekt ska bevaras i något av de offentliga herbarierna (där man ibland kan få hjälp att artbestämma sina svampar), bör de prepareras så att de blir platta - och samtidigt mindre sköra.
Små svampar kan läggas i stadiga platta plastaskar med stötdämpande material omkring (ska de skickas med post duger inte tändsticksaskar, risken finns att det blir småsmulor av svamparna innan de är framme). Riktigt stora svampar som soppar och jätteröksvampar kan man med fördel skära skivor av (i tvärsnitt) innan de torkas.
Medelstora svampar torkar man först som de är, sedan fuktas de upp igen i fuktkammare, så att de kan formas och därefter pressas platta. Det är en konst i sig, som kräver rätt mycket övning för ett bra resultat.
Fingersvampar kan förlora några viktiga kännetecken när de torkas, men det är nog ändå den enklaste metoden att bevara dem.
Det är viktigt att notera fyndplats, datum, och namn på den som hittat (eller tagit hand om svampen) och bifoga detta till kollekten. Andra viktiga uppgifter är vilket substrat svampen växt på, om det var någon annanstans än på marken. I övrigt kan det vara till hjälp att man har gjort en kort beskrivning av växtplatsen: vilka träd som växt intill, resp. inom en radie på ca 30 meter, vegetationstyp (ev. med exempel på andra växter i närheten) och om marken normalt verkar vara torr, frisk eller fuktig.
Vilka de offentliga herbarierna är, kan jag inte avgöra riktigt idag - det tycks variera, med tanke på vad som händer (eller snarare inte händer) på riksmuseet i Stockholm. Det som verkar fungera bäst idag, och med den bredaste inriktningen på olika arter, är nog Fytoteket i Uppsala.
Hoppas att skåningarna rättar mig om jag har fel nu… Det finns ett herbarium i Lund - och kanske i Helsingborg också?
Svara på inlägget ovan genom att fylla i formuläret nedan
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.
Ladda hem Svampguiden till din telefon!
