Men jag har provat den enligt Cortins recept, tycker inte den var något ätvärd, men här är hans beskrivning av gelétaggsvampen från Svampplockarens handbok, tredje upplagan 1951. Cortins kåserande beskrivningar av svamparna är mycket lärorika.
Så här säger han ordagrant:
”Gelétaggsvamp.
(Tremellodon gelatinosus.)
Gelétaggsvampen (Tremellodon gelatinosus) – även benämnd alabastersvamp – är en av våra lustigare svampar. Den liknar en taggsvamp men hör – genom sin geléartade fruktkropp – till gelésvampsgruppen. Hatten är vanligen ensidig, mussel-lik, på ytan något vårtig. Bredden varierar från ett par till 6 cm. Tjockleken är omkring 1 cm.
Hela svampen är genomskinligt geléartad, till färgen gråaktig.
Foten är ofta sned eller saknas på det avbildade exemplaret tydlig).
Taggarna äro vitgrå, av böjlig och seg beskaffenhet, icke löstagbara utan fastväxta i hattens kött.
Köttet är gelatinöst och genomskinligt.
Smaken är intetsägande.
Lukt saknas.
Denna egendomliga svamp, som förekommer mindre allmänt, har sin egentliga växttid under september och oktober, men även i november och december har jag insamlat den, närmare preciserat vid Kårsta (2 november 1946) och Hundudden, Kaknäs (7 december 1946).
Gelétaggsvampen växer uteslutande på gamla barrträdsstubbar men aldrig i några större samlingar. Stundom förekommer den dock tegellagd.
Denna svamp bör förtäras naturell och är då mycket god.
Man sköljer först svampen i flera vatten. (Någon rensning underkastas den ej.)
Man skär den därefter i lämpliga marmeladtärningar och strör socker på – och sedan smakar den som marmelad.
Anmärkning: På svamputställningarna tilldragen sig gelétaggsvampen stor uppmärksamhet. Vegetarianerna se naturligtvis mest ”blodtörstiga” ut!”
OBS! Formuläret nedan är till för att svara på frågan i tråden ovan. Håll dig till ämnet och den ursprungliga frågan när du skriver ett svar. SKAPA ETT NYTT INLÄGG om du istället vill ställa en ny fråga eller starta diskussion i ett annat ämne. Olämpliga inlägg som inte följer forumreglerna kan komma att raderas.