Så två bilder som jag tycker är rätt snygga!

(5) smått, blandat, oskarpt.  Skålarna och en del liknande såg jag, som vanligt, inte förrän hemma, på datorskärmen!
(6) är väl gullpigg i vacker färg.

Häftigt snart spricker de.

Hitta också snygga svampar på en stubbe i helgen:), tillsammans med nån ticka, eller vad är det Jan?

Geraldine, kan det möjligtvis vara Gelétaggsvamp på din andra bild?

Visst är det gelétagging, Geraldine. Marmeladsvamp!

Ätlig, rå i sallader!

JAS, är den god?

Ingen aning, läste bara så i Ryman/Holmåsen. Du får prova så får vi ett omdömme från dig, skall bli spännande;)

På vilken bild ser ni gelétaggsvamp? Jag lyckas inte se något som liknar de gelétagsvampar som jag brukar hitta.

Dom sitter kvar på stubben 13 mil härifrån:))Tror du dom är ok om en vecka? (att äta)

På bilderna som är under första inlägget från mig.

Tack! Jag hade bara tittat på Jans bilder.

Men jag har provat den enligt Cortins recept, tycker inte den var något ätvärd, men här är hans beskrivning av gelétaggsvampen från Svampplockarens handbok, tredje upplagan 1951.  Cortins kåserande beskrivningar av svamparna är mycket lärorika.
Så här säger han ordagrant:
”Gelétaggsvamp.
(Tremellodon gelatinosus.)
Gelétaggsvampen (Tremellodon gelatinosus) – även benämnd alabastersvamp – är en av våra lustigare svampar.  Den liknar en taggsvamp men hör – genom sin geléartade fruktkropp – till gelésvampsgruppen.  Hatten är vanligen ensidig, mussel-lik, på ytan något vårtig.  Bredden varierar från ett par till 6 cm.  Tjockleken är omkring 1 cm. 
Hela svampen är genomskinligt geléartad, till färgen gråaktig.
Foten är ofta sned eller saknas på det avbildade exemplaret tydlig).
Taggarna äro vitgrå, av böjlig och seg beskaffenhet, icke löstagbara utan fastväxta i hattens kött.
Köttet är gelatinöst och genomskinligt.
Smaken är intetsägande.
Lukt saknas.
Denna egendomliga svamp, som förekommer mindre allmänt, har sin egentliga växttid under september och oktober, men även i november och december har jag insamlat den, närmare preciserat vid Kårsta (2 november 1946) och Hundudden, Kaknäs (7 december 1946).
Gelétaggsvampen växer uteslutande på gamla barrträdsstubbar men aldrig i några större samlingar.  Stundom förekommer den dock tegellagd.
Denna svamp bör förtäras naturell och är då mycket god.
Man sköljer först svampen i flera vatten. (Någon rensning underkastas den ej.) 
Man skär den därefter i lämpliga marmeladtärningar och strör socker på – och sedan smakar den som marmelad.
Anmärkning:  På svamputställningarna tilldragen sig gelétaggsvampen stor uppmärksamhet.  Vegetarianerna se naturligtvis mest ”blodtörstiga” ut!”

Tack Jan, intressant läsning.

Det verkar vara en svamp för JAS:)

Ja, men den har egentligen inget i den här tråden att göra, då den oftast växer på tallstubbar, som gänget på min bild gör!

Ok, dom ser godare ut än mina.

Ja, den bilden tog jag 11/9 och tog med ett gäng på utställning den 21, då de var betydligt mindre trevliga i konsistensen - men ändå väckte “beundran”! De håller sig inte fräscha så särskilt länge, men är “intressanta2 även i utförsbacken…