Å som du “offrat” dig för bra bilder!!! Bild 2 är urläcker :)

Grattis till skräckfyndet!

Fråga, foten på den svampen är lik många andra giftiga svampars. Är foten ett viktigt igenkännigstecken?

Ja, speciellt när man ska jämföra den med föränderlig tofsskivling.
Jan A, Uppsala är jätteduktig på att beskriva skillnaderna.

Antingen letar man jättemycket som vi förra hösten. I år finns den överallt. Saknar bara mycelluddet kring foten på din bild.

BirgittaD, det kan jag förstå att du gör, men jag hade inte tagit loss den från sitt underlag.

Hur beskriver du smaken då?

Brenko!
Skulle aldrig falla mig in att smaka på en giftig svamp.

Grattis Anitha till fyndet och dina fantastiska bilder! Sökte lite på gifthätting och hittade denna sida av klas.
http://www.jaederfeldt.com/klas/mormor.htm

Så vitt jag förstår måste man äta många hattar för att dö, så om du tuggar på en liten bit och spottar ut (och sköljer munnen om du är orolig) så lär du ju klara dig till nästa svampsäsong i alla fall.

Hej Gunhild!
Vill bolla tillbaka till dig och säga att dina bilder är också fantastiska.
Tack för länken, den var bra.

B
Eftersom jag vill klara mig i många säsonger så avstår jag. Har inte behovet att smaka. Det räcker för mig att veta att den är giftig. Varför ska jag smaka?

Om du är tveksam vid identifieringen i framtiden kan det vara bra att veta hur den smakar. Och sen så är det kul.

Fina bilder på vackra svampar, Anitha. Såna åt man bl. a. på 50-talet. Tur att det inte var så mycket mat på dom!

Tack för infon och de fina bilderna!

Nej, jag har inte varit orolig att förväxla med föränderlig tofsskivling eftersom jag alltid funnit dem p¨å björk och dessa gifthättingar ska växa med tall.

Däremot var jag osäker länge innan jag lärde mig rökslöjskivlingen.

Nu kan jag den.

Tack i alla fall för lite mer kunskap om de där små otäckingarna.

Trodde faktiskt jag hittade ett par i somras men ser nu att det inte var de, eftersom fot och hatt hade samma gulbruna färg och på dina bilder ser man ju tydligt att det är skillnad. De verkar oxå ha en karaktäristisk rynkad / strimmig hattkant.

Tack för all respons!
Jan, att du har klarat dig när du har ätit dem beror nog på att du är en seg en.

Har roat mig att plocka bort lite grenar på bild 2. Om det blev bättre eller inte är en annan sak.
Tänk på vad som är i förgrund och bakgrund. En före och en efter.

Hej Svampe!
Bra att du roar dig. Du har helt rätt. Men hur gör man sånt? Jag var så ivrig att jag inte tänkte.
Men det får väl bli ytterligare ett steg i mitt fotoliv.
Det är bra att du håller koll.

“Men hur gör man sånt?”
Lämpligt är att med handen plockar bort kvistar och grässtrån innan man fotograferar.  :-)

Svampe!
Nu var du rolig. MEn det var inte så jag menade. Du förstår nog. Härligt med humor.

Bo E är i dett fall lätt förvirrande! Iofs en intressant egenskap, men…
Gifthättingen bor nämligen på gran i åtminstone 97,9%? av fallen och jag har ännu aldrig sett den på tall!

Instämmer med Jan (delvis). Jag hittar gifthättingen mest på gran, men nästan lika ofta på björk.

Absolut inte i s. landet Irene. Här är det verkligen bara i superundantagsfall den visar sig på björk. Faktiskt så tvivlar jag på din uppgift!

Gifthättingen den förskräcklige!!!
Grattis Anitha! Underbara bilder!