Senapskremlan (tidigare kallad skarp gulkremla) finns säkert på lite rikare mark i Gästrikland, men gulkremlan är mycket vanligare.

Ja, då är det med stor sannorlikhet gulkremlan jag plockar ibland. Grönkremlan då, finns det flera arter i denna färg ? Och sillkremlans fot, tonar den alltid i rött ? Det verkar finnas många kremlor som går i röda / blekröda / rödbruna nyanser. Är det smakprovet som gäller för att avgöra ätlig eller ej ?  Lena

Det finns massor av kremlearter med olika mycket grönt i sig. Det finns även olivgröna sillkremlor.
En sillkremla i tallskog med matt, mörkt röd hatt och i regel helt röd fot, kallas rödfotad sillkremla. De övriga kan ha en svag, men speciell rosa färgnyans på foten. Kännetecknen på unga sillkremlor är att de får gulbruna fläckar på fot och skivor en stund efter att de har blivit tummade. Inuti foten finns en märg med marshmallow-liknande konsistens som också blir brun. Senare kommer sillukten. Smakprov kan vara bra om man känner sig osäker på arten, men har man väl råkat smaka på en skarp kremla, är det lika bra att sluta med provsmakning under den svampturen.
De flesta kremlor med klara röda/blekröda hattfärger och vita fötter med eller utan klarröda stråk är skarpa. Är de vattniga, porösa och sköra i konsistensen, behöver de inte provsmakas. Sådana är ändå inga användbara matsvampar.

Tack Irene, Är det inte också så, att färgen lakas ur vid regnväder. Godaste kremlan då, mandel-, sill eller guldkremla?
Den sistnämda finns kannske mera söderut ?  lena

Mandelkremlor är inte så vanliga och inte alltid så lätta att identifiera heller.
Guldkremlor är sällsynta, och vill framför allt ha kalkrik mark. Vad jag minns, har jag bara sett dem på Gotland och i Medelpad.
De goda kremlor som du har bäst chans att hitta, är ett par arter av sillkremlor i granskog (en art som är mörkbrun och en som är gulbrun till gulgrön på hatten), och kantkremla som går i violettrosa. Den har fast kött och luktar också sillake.
(dessa används bäst separat, stuvade med dill).
Bra som blandsvampar med bra konsistens, är de tre grånande och mycket vanliga arterna gulkremla, tegelkremla och vinkremla.

Det blir inte lätt att hitta rätt. Gul-tegel och kantkremla känner jag igen , sedan får jag leta mig fram.
Om denna vinter tar slut ? På morgonen en vild snöby drog fram, nu skiner solen men rejält blåsigt. Lena

För egen del låter jag mest brokkremla och kantkremla följa med som matsvamp. Båda har bra konsistens, och är ganska vanliga här i norra Skåne. Gulkremlan hittar man här främst i myrkanter eller andra fuktiga partier med björk, men jag tycker nog att den ofta är för mjuk och bräcklig, dessutom ofta larvangripen.
Du nämnde guldkremla Lena, och precis som Irene skiver så är den ovanlig även här. Jag har bara sett den vid ett tillfälle, då i Söderåsens nationalpark.

Vad som nu förbryllar mig är, att mandel- och guldkremlan skall kunna ätas som råkost. Svamp är ju hårdsmält. Kanske bara en lite smula i en sallad ?
Likadant står det om unga exenplar av smörsopp och stolt fjällskivling.
Fel eller rätt ?
Lena

Beror på din mage.
Själv tycker jag att milda kremlor, ung Karl-Johan och snöbollschampinjoner är goda råa.
Har dock läst inlägg på detta forum om folk som är överkänsliga mot rå svamp, så var försiktig!

Det enda jag provat att äta råa är snöbollchampinjoner. Mycket gott, skivade i en sallad.Inga protester ifrån magen ! lena

Bör kanske tillägga att jag inte använder rå svamp i matlagning utan bara som lite läckert mums medans man går i skogen och letar efter mer!
Kan tänka mig att de som får ont i magen äter större mängder t ex i sallader o s v.