Musslingen växer på al-låga.
Taksam för förslag.

Ärtröksvampen är inga problem att känna igen, speciellt när man får se den så där i genomskärning.

Ostronmusslingen är en luring däremot, med den mittställda foten och velumrester på hatten. Med grenat växtsätt och så småningom trattformad hatt, liknar den en art som heter Pleurotus cornucopiae. Den saknar svenskt namn, men är ofta odlad i många olika färger och former. En “rymling”, smygodlad i det fria, eller finns den här ändå, det är frågan?

Fråga Elisabeth B vad hon tror om den..
Fantastiska bilder förresten!

Är då denna första bild en blekare variant av ostron mussling. Stod på ett soligt läge. Andra bilden är väll så vi vill se dom. Samma skog men ett par hundra meter vid sidan av varandra

Tack Irene,jag har svårt att tro att musslingen är smygodlad,den växer i orörd lövskog som inte är välbesökt(utom oss) och vi har sett den växa på flera lågor.

Ärtröksvampen, att den är så välbehållen nu sent på hösten. Den är en efterfrågad färgsvamp som ger fina färger. Jag gjorde mitt specialarbete på färgkursen om den. Finns visst bara här uppe i norr.
Musslingen kan det vara samma som på mina bilder nerifrån älven?

Musslingarna är som du säger, Irene, besvärliga. I odlingssammanhang finns ett antal arter. P.cornucopiae har jag odlat på Röbäcksdalen (har den spritt sig därifrån?)och jag tycker att den har tätare skivor, är tunnare i köttet och mer åt gula färgen. Det är svårt med bilder.Jag tror ju mer på P.ostratus där färgen på hatthuden och fruktkroppens form kan variera med temp, ljus och fuktighet.

Gunhild
När fotade du denna mussling?Sommar-höst?

Det var bara ett par dar sen jag fotade denna mussling.

Här kommer fler bilder från samma dag den 17/10. Den sista är ju grönmussling.