Jag tror att du har alldeles rätt om snöbollschampinjonen. Den vita form som växer i skogen, mest under gamla granar, är lite tunnköttigare än den som man hittar i öppna gräsmarker, och har den där typiska fyrkantiga hattformen.
Skogschampinjonen är brunfjällig och kan lätt förväxlas med blodchampinjon, men den är oftast ganska liten och spinkig.

hej Lena, de champ, som innehåller kadmium är de som gulnar när man skarpar på dem, men du, jag är inte rädd för kadmiumet, en tysk undersökning visar att kadmiumet går rakt igenom kroppen, Livsmedelsverket godkänner den inte , men dom säger ju att man inte skall äta murklor och att man skall äta 68 brödskivor å låta bli chips oxå

Irene, du har nog rätt och Klas, det låter bra detta att kadmiumhalten inte skall avskräcka en ifrån en smakupplevelse.
Jag är också osäker på om det är snöbolls- eller ängschampinjoner som växer här på betade ängar. Dels av nötkreatur och i andra hästar. Det får jag kolla upp när tiden kommer. Lena

Ängschampinjonen har inte lika tydlig doft och smak av brödkrydda som snöbollschampinjonen, tycker jag. De är ofta mindre och mörknar fortare också.

Skogs- och blodchampinjonen trodde jag var samma art. Om så icke är fallet är väl skillnaden att blodchampinjonen fått sitt namn av att den rodnar kraftigare.

Vad är det för övrigt som saluförs som “skogschampinjon” i butikerna?
De är ofta lite unkna i doften, saknar typisk champinjondoft, men det gör ju även de vita som inte verkar vara riktiga “snöbollschampinjoner” heller?.
Är det något i själva odlingsprocessen som tar bort vissa karaktäristiska smak- och doftämnen?

Ja, apropå våren så spöregnar det i Örebro idag.
Alltid något!

De champinjoner som odlas och säljs i affärerna är “trädgårdschampinjoner”, Agaricus bisporus. Av dem finns både en vit och en brunfjällig variant (även kallad portabella). De är således varken snöbollschampinjoner eller skogschampinjoner.

Kungschampinjonen är ståtlig, jag förmodar att ni har ätit den.Och skogschampinjonen har jag aldrig sett, eller bara gått förbi p.g.a okunskap.
Tror inte att jag väntat så intensivt på att säsongen skall komma igång som i år.
Med nya kunskaper blir det spännande att gå på upptäcktsfärd. Jag har sparat i en pärm, de frågor och svar som som kan bli aktuella . Nu återstår att lära sig skicka bilder, för jag tror att det blir många frågetecken som kommer att behöva rätas ut.Den först goda svampen jag brukar se är nejlikebroskskivlingen, finns någon förväxlingssvamp ?
Hej, ifrån Lena

Irene, tack för klargöranden om “butikschampinjoner” jag har undrat över dem, varför de är så unkna och smaklösa jämfört med snöbollschampinjonen t ex.
Helt klart är de skogschampinjoner jag sett i butiker inte samma art som jag plockat vilda för de är mörkare och jag gissar att det rör sig om blodchampinjon.
Brukar komma i samma miljö som den vita bläcksvampen samtidigt med den om hösten i lerig backe nära äppelträd.
Den egentliga vilda skogschampinjonen har jag nog aldrig sett.
Portabello är betydligt större och kraftigare än skogschampinjonens trädgårdsvariant. Eller sorterar försäljarna upp dem efter storlek???

Lena:
Det finns många små oätliga arter som kan förväxlas med nejlikbroskskivling vid en snabb anblick.
De är dock sprödare och har aldrig den karaktäristiska goda krydd-doften och den sega foten som nejlikbrosskivling (en favorit, tycker jag!!!)

Lena, om du har kalkmarker där du bor, har du också en ganska god chans att hitta vårmusseroner - under första halvan av juni ungefär.

Irene, det låter trevligt, men har den någon förväxlingssvamp och växer den i häxringar Bo, kan du säga vilka svampar jag skall se upp med om jag plockar nejlikebroskskivling ? ( som väl också växer i häxringar ) lena

Såvitt jag vet finns det inga direkt livsfarliga förväxlingssvampar till nejlikbroskskivlingen.
Det handlar mer om att alla arter av små gräsmattesvampar inte har något matvärde och lär du dig känna igen nejlikbroskskivlingen så tar du inte fel sen.

Jag har inte förrän våren 2005 vågat plocka och äta vårmusseronen p g a att jag var rädd för att det kunde vara bolmörtsskivling, en giftsvamp som jag från barnsben lärts att frukta, men som jag förmodligen aldrig sett!
Efter noggrant studium av vårmusseronen och dess förväöxlingssvampar här på forumet har jag nu vågat ta steget att äta vårmusseron.
En trevlig bekantskap faktiskt. Jag la in ett recept i receptbanken också nånbgång sommaren 2005.
Lycka till, men ta det försiktigt till du är bergsäker.

Hej igen.
Vi brukar likna nejlikebr.skivlingen vid ett mariekex.( färg / form i torr väderlek )
Ang. förväxlingsrisken med vårmusseron / bolörtskivling så kommer väl den sistnämda senare på säsongen. Och så står det att den har glesa skivor och foten 7-12 cm. Den förstnämda täta skivor och kort fot, 3-5 cm. Men jag håller med dig att man måste se upp, inte bara med dessa. Jag har stor respekt för vita och bruna svampar med skivor i samma färg. Lena

Ja, för att förstå skillnaden mellan vårmusseronens och bolmörtskivlingens skivor måste man nästan ha sett dem bägge och jämfört.
Annars blir det för mycket chanstagning och det gör man inte när det gäller vissa arter som kan vara dödliga.
Skulle rekommendera att du håller dig till nejlikbroskingar till dess du verkligen är säker på vårmusseronen.
Det jag gick på när jag tog steget att plocka den var att känna igen doften av “gurka” samt att den växte i tydliga häxringar eller halvcirklar.
En ensam vårmusseron skulle jag nog tveka att ta med än i dag!