Mandelriskan är hittad i Gästrikland också, men är inte vanlig.
Det är mindre sannolikt att du har hittat vinriska. Den har en egen, speciell färg på skivorna (mer grårosa än orange), och det skiljer den från de andra blodriskorna.

Har inte vinriskan annan färg på saften också?

Mandelriskan har vit saft och doft och smak åt skaldjurshållet.
Den är, om inte allmänt förekommande, så i alla fall en art som jag plockar och tillreder varje säsong.
Förra året kom den upp på en del nya fyndplatser, trots torkan!

Varför jag var inne på vinriskan beror på att jag tycter att hatten påminner om den med sina gröna zoner. Men sen läser jag, att det uppstår på granblodriskan efter en frostknäpp. Tall- dito skall vara lika god, men jag har nog gått förbi den i tron att det varit Skäggriska. Ser ju nu att det är skillnad på hatten. Lena

Skäggriskan har vit saft och är skarp.
Den avkokas i Finland, men personligen har jag aldrig tyckt den är värd det besväret när det finns annat matnyttigt i skogen.
Smaken är dock olika och jag vet finskättade bekanta som gladeligen samlar riskor, kokar av dem och äter dem kalla i sallad (tror jag).
Kanske en folklig finsk tradition ungefär som norrlänningarnas surströmming och våra kräftor…?
Det rynkar ju ofta utsocknes besökare på näsan åt.

Jag brukar plocka framför allt pepparriskor, men även skäggriskor, som jag kokar av och saltar. Använder dem till bl. a en vegetarisk form av Janssons frestelse. Gör även en kanongod sallad på saltsvamp, lök och cre`me fraish som är jättegod till t.ex.bakad potatis.

Anki. Jag säger som Bo, jag har aldrig provat men det borde man testa, så man vet.
Lena