Rubriken skrämmer nog bort de flesta från att svara. Vem vågar kalla sig expert? Allt är relativt.

Men jag ska svara på dina frågor så gott jag kan i alla fall. Så här brukar jag göra.
Jag har börjat att lägga in alla mina fynd i Artportalen (artdatabankens databas). I längden tror jag på detta system. Ovärderligt är ju tillgängligheten för vem som helst att kolla vad som hittats i olika områden.
http://www.artportalen.se/fungi/default.asp

Jag brukar ha penna och block med mig ut, och noterar alla arter jag kan bestämma. Allt ska med, arter som är jättevanliga idag är kanske inte det om x antal år, och då är informationen värdefull. De obestämda jag tror mig ha en möjlighet att klara av hemma med svamplitteratur och ev. mikroskop, tar jag med mig i korgen. Under högsäsong kan det bli allt för många som jag inbillar mig att jag ska hinna kolla upp, men väl hemma försöker jag med de som ser intressantast ut.
Om jag i skogen misstänker att det är en ovanlig art, försöker jag låta något exemplar stå kvar. Är det en stor ticka eller likande, kan man skära ut ett liten bit och ta med sig.

Kameran får följa med allt oftare, det är kul att föreviga sina fynd. Dessutom blir det en sporre i sig, att hitta fina exemplar även av vanliga arter, som kan ge vackra foton.

Viktigt är att anteckna var man hittat svampen. Om det inte redan finns ett lokalnamn på platsen, skapa ett nytt. Det finns många olika metoder, själv lägger jag bara in mina fynd i 1x1 km rutor efter den ekonomiska kartan.
Datum, miljö och substrat(om det finns) är viktigt att notera.

I artportalen kan man genom att börja skapa en ny lokal (man sätter en punkt på kartan), få en lista med avståndet till de närmast liggande lokalerna. På så sätt kan man se om lokalen redan finns inlagd i databasen, ev. under ett annat lokalnamn. Lite omständigt, men det fungerar när man väl lärt sig hantera det. Sen finns det såklart lokaler som inte är inlagda i Artportalen, utan som är spridda i andra databaser, tex SMF:s, regionala svampföreningars eller privata databaser.

En del använder sig av GPS för att få exakta koordinater för åtminstone de finaste fynden. Men sån utrustning kostar ju en slant.

Hoppas det var till någon hjälp.

Tony, apropå Artportalen, såg jag att du har lagt in massor av uppgifter. Hade nog själv satsat mer på att skriva artlistor från dagsutflykter för att skicka in dem, om det inte hade varit så plottrigt och tidsödande att mata in dem manuellt i Artportalen. Jag har försökt gång på gång att rapportera med textfil utan att lyckas, och skrivit till webbansvariga för att få reda på vad jag har gjort för fel, men utan att få något svar.

Nu gjorde jag ett nytt försök idag med ett förkortat filnamn (8 bokstäver) - och då fungerade det äntligen!

jag tror inte på att man bara skall rapportera in sina “fynd” det kan bli vad som helst, ingen kollar ju att det är rätt, de flesta gångerna är det antagligen rätt, men det finns oftast ingen chans för någon annan att kolla. Därför sänd din svamp till ett herbarium, där kan den ligga och bli kollad av någon som kanske inte tror på svampen. Såg oxå att Riksmuseet söker en 1 int. på svampar, så det kanske funkar där med så småningom

Irene, bra att det slutligen fungerade med exporteringen av textfil. Trist bara att det ska hänga upp sig på en så enkel sak som filnamnslängd. Det är ett tecken av många på att ingen tycks jobba med att förbättra databasen. Liksom du, har jag också förgäves försökt kontakta webansvarig.

Klas, jag tycker ändå att det finns potential i en sådan fri databas. Se bara på Svalan, motsvarande fågelrapportering, som har kommit igång rejält, med många användare. Nu börjar man kunna dra nytta av all information som samlas. Självklart finns det även nackdelar, främst i form av felaktiga rapporter. Men det övervägs av mängden data man får in. De som vill använda informationen får själv kvalitetsgranska den.
Felbestämningar har alltid förekommit, det är väl inte särskilt ovanligt att det hittas exsickat i herbarierna som inte stämmer med namnskylten? Visst, jag ser väl också i det fallet fördelen med att man kan korrigera gamla uppgifter.
Men man kommer aldrig att få in lika stor mängd information om arters utbredning genom insända torkade exemlar som från fri rapportering. Det sistnämnda är ju fortfarande bara i sin vagga, och kommer att öka med datorvanan.
Jag tror faktiskt att båda systemen behövs, fast kanske för lite olika syften. De kanske kompletterar varann?

Så sant, Klas. Vill man vara säker på att bli trodd, ska man skicka in sina fynd till herbarierna. Det gäller framför allt ovanliga arter, svårbestämda arter, okända arter, och arter som hittats i “fel” miljö eller utanför det kända utbredningsområdet (kruskantarell från Västerbotten t.ex.).

Det betyder inte att man ska låta sig avskräckas från att rapportera de arter man känner sig säker på. Även uppgifter om triviala arter är viktiga bidrag till kunskapen om arternas utbredning och ekologi. Jag tror också att rapporteringen i sig är en bra sporre att försöka fördjupa den egna artkunskapen.

visst kan det ge ett visst underlag var svampar finns i sverige, men eftersom alla uppgifter bara matas in så kan det bli fel, ett exempel på hur illa det kan vara är, (före Artportalen)  en sällsynt ticka som heter Antrodia gossypiun det finns bara gamla fynd av den , Har en färsk prick i artfaktaboken 1997, efter vad jag hört skall den pricken i Gästrikland ha blivit telefonbestämd.

Jag tände nog aldrig på Dan Olofssons tick inventering men en bra sak hade han, att sällsynta svampar skulle kollas av 2 oberoende personer innan den slank in

Tack för era svar och ett x-tra till Tony som klargjort endel funderingar om praktiska saker man bör tänka på.
Måste erkänna, att ju mer jag läser desto svårare blir det.
Är det så, eller ???

Det finns ju så många arter inom vissa släkten, ex.vis spindelskivlingar.
Vad jag tycker mig se på bilderna , så har deras fötter endera långsrimmig, fintrådig, el. fjällkransig karaktär. Rätta mig om jag har fel !
Jag försöker hela tiden att hitta ett karaktärsdrag hos släktena, för att förenkla det hela för mig. (En kremla, sopp, riska, e.t.c)
Men som dagsläget är, dröjer det länge innan jag får testa mina nyvunna kunskaper.
Igår , när jag tittade efter Tibast, gick snön över knäna.
Ni är lycklig ni som bor i Skåne, men vå tid kommer förhoppningsvis.
Hej, tiller alla. Lena

Jodå Lena, precis så är det: Ju mer man lär sig, desto mer upptäcker man att man inte kan - men det är helt rätt metod att försöka hitta typiska karaktärer hos de olika svampsläktena och så småningom också deras undergrupper.

Utan att vare sig ha specialstuderat någon särskild svampgrupp eller ägnat sig åt svampar yrkesmässigt, är det svårt att kalla sig svampexpert.

Och man står sig slätt utan bra svamplitteratur…
Ett exempel är en ny svampbok som jag fick hem för ett tag sen, en monografi över släktet Hebeloma, fränskivlingar. Det är ett släkte där de flesta arterna tidigare har varit så gott som omöjliga att artbestämma med 100% säkerhet.
Så pass omfattande fälthandböcker som Rymans “Svampar” och Bo Nyléns “Svampar i Norden och Europa”, beskriver bara 4 respektive 8 arter.
I Jan Vesterholts nya monografi finns 45 nordeuropeiska arter, varav drygt 30 är hittade i Sverige. Med ökad kunskap hos den svampintresserade allmänheten kan man nog förvänta sig att ytterligare ett halvdussin av de kända arterna kommer att hittas, och förmodligen lika många till som ännu inte har blivit beskrivna.

Varför Irene, är det svårt att artbestämma just fränskivlingar ?
Det är så mycket skivlingar, krag-spröd- flam- och slöjskivlingar ex.vis, svåra att lära sig. Den sistnämda står som en god matsvamp. Kommentar !
Visst tycker jag,  att du med flera av de manliga här på forumet har stora kunskaper och det tackar vi för. Lena